Julia, 17: ”Kunde varit en av oss som skulle dö”
Befann sig utanför skolan • Fick veta att vännen blivit skuren i armen
・Uppdaterad:
Julia Björlestrand och hennes vän befann sig bara ett stenkast från Brinellskolan i Fagersta när den maskerade mannen gick till attack.
När de fick reda på vad som hände ringde de i desperation vännerna som befann sig i skolan.
– Vi blev helt förkrossade att vi skulle förlora en jättenära vän, säger hon vid minnesplatsen.
Det var på fredagen som polisen larmades till Brinellskolan i Fagersta med anledning av pågående dödligt våld. En gärningsman med svärd hade tagit sig in på gymnasieskolan.
Utanför skolan stod Julia Björlestrand och hennes vän och väntade på bussen.
– Vi fick höra av våra vänner att det var en man som hade ett svärd i skolan och gick runt. Vi visste att några av våra vänner var i skolan. Då ringde vi runt och fick veta att vår vän blivit huggen i armen.
Allting gick då väldigt fort och vännerna fick snabbt reda på att en tjej hade dött i attacken. Samtidigt hade de en annan nära vän inne i skolan, som inte svarade i telefon.
– Vi blev jätterädda att det var hon, men det var det inte, säger Julia.
– Kunde varit en av oss som skulle dö, eller bli skadade. Det är bara helt sjukt.
En anhållen misstänkt för mord och försök till mord
Polisen bekräftade senare att det var en 17-årig flicka som dödats. Två personer vårdas på sjukhus med allvarliga skador och en fick lindriga skador i attacken.
Tio minuter efter att polisen larmats till platsen kunde den misstänkte 18-årige mannen gripas, efter att polisen skjutit verkanseld. Han är nu anhållen misstänkt för mord och försök till mord.
Dagen efter är Julia Björlestrand och hennes mamma Emma Björs på plats utanför skolan för att hedra och samlas.
– Det var jätteviktigt att vi skulle ta oss hit. Tända ljus och prata. Vi ska ta oss vidare till krisstödet och få prata av oss där också. Jag kände att det var viktigt, jag måste ta dit tjejerna och mig själv också, säger Emma bredvid sin dotter.
– Tänk om de hade gått in i skolan. Den här ovissheten som vi hade när de försökte få tag på deras tjejkompis. Det tog två timmar innan du fick höra nånting. Det var otroligt läskigt, måste jag säga, fortsätter hon.
”Ibland gråter vi tillsammans”
Det har varit tufft att sova för Julia och bristen på information om de skadade gör det ännu värre. Tillsammans med kompisarna försöker de stötta varandra.
– Vi ringer varandra och frågar hur vi mår. När vi ser att vi är nere så kramas vi om. Ibland gråter vi tillsammans. Vi pratar om hela stunden.
Efter det fruktansvärda dådet tycker mamma Emma att det lilla samhället gått ihop på ett vackert sätt.
– Jag tror faktiskt att det är en stor fördel. Ibland är det till en nackdel, absolut. Men i ett sådant här läge så går alla ihop och tar hand om varandra. Det spelar ingen roll, säger hon.