14.06 går larmet. 14.16 är gärningsmannen oskadliggjord och gripen.
På bara tio minuter hade polisen hunnit ta sig in på Brinellskolan och stoppa den pågående attacken.
– Det verkar ha gått fort, säger Lena Ljungdahl, tidigare polis och numera skolsäkerhetsspecialist.
Hon menar att poliserna gjorde det de tränas för när en attack pågår: först stoppa gärningsmannen, därefter hjälpa de skadade och säkra platsen.
– Ett: avbryta attacken. Två: rädda liv. Tre: säkra platsen. Fyra: börja förbereda för en robust utredning. Jag tycker att det tyder på att det är precis det som har hänt.
”Mardrömmen för en polis”
Tomas Koppelman Hellgren delar hennes bild. Han har varit polis i över 45 år och tidigare arbetat som regional insatsledare.
– Det är imponerande skulle jag säga och fantastiskt bra. Man har förstått sin roll, man har gått in.
För honom är det en avgörande del av insatsen. De första poliserna väntade inte – trots att de visste att de kunde möta en beväpnad gärningsman inne på skolan.
– Det är ju med livet som insats och det kräver oerhört mycket mod att ge sig in där. Det är det som gör mig stolt.
Ljungdahl beskriver vad som krävs av poliserna ännu mer konkret. De måste försöka få gärningsmannen att rikta uppmärksamheten mot dem i stället för mot andra på skolan.
– Spring fram till gärningspersonen och dra till dig all hans uppmärksamhet. Så att den slutar utöva våld mot andra och fokuserar på dig i stället.
Det kan innebära att möta en beväpnad person som inte bryr sig om ifall han själv överlever.
– Att möta en beväpnad person som skiter i om hen dör i en kontext där det är mycket folk runt omkring, det är liksom mardrömmen för en polis. Maktbalansen är så skev.
Under insatsen på Brinellskolan avlossade polisen sina tjänstevapen. Gärningsmannen träffades inte och behövde ingen sjukvård. Polisen vill inte berätta närmare hur han kunde gripas.
Koppelman Hellgren beskriver de tio minuterna från larm till gripande som en ”väldigt bra tid”.
– Den är ju direkt avgörande för hur många skadade och döda vi har framför oss.
Hyllar samarbetet
Han lyfter också fram att räddningstjänst och sjukvård fanns tätt bakom polisen och snabbt kunde börja hjälpa de skadade.
– Jag är stolt och glad över att polisinsatsen, räddningsinsatsen med polis, räddningstjänst och sjukvård verkar ha funkat bra.
Just samarbetet mellan blåljuspersonalen är något som har tränats mycket på.
– Polisen löser inte det här på egen hand. Det här är en samverkan mellan alla blåljusorganisationer.