Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det finns få råd som låter så vänliga och samtidigt ställer så höga krav som uppmaningen: Var dig själv. Vi säger det till den som ska gå på sin första dejt, söka ett arbete eller hålla ett viktigt tal. Var bara dig själv. Som om detta ”själv” redan fanns där, färdigt och väntande, och vårt enda problem vore att våga släppa fram det.
Som praktiskt råd är det tämligen värdelöst. Som kulturhistoriskt dokument är det desto intressantare. Uppmaningen rymmer en hel människosyn. Den förutsätter att det finns någon att vara: ett själv som är sannare än de roller vi spelar och de förväntningar vi försöker leva upp till.