Noaks ark och Titanic är skepp som är lätta att associera till när man läser om oceanångaren Lysinea, tycker Alexandra Sundqvist.
Grafisk roman
Lena Frölander-Ulf
”Lysinea. Den vidunderliga historien om ett fartyg”
Förlaget, från 9 år
Luften i fartygshytten känns ovanligt kall, när den lilla rävungen Rusty vaknar. Det är i mitt i natten. Allting är märkligt stilla. ”Jag känner det i hela kroppen. Någonting är fel.”
Raskt stiger rävungen upp ur sängen och ger sig ut i den iskalla, svagt upplysta korridoren. Snart inser han att oceanångaren Lysinea – den som oavbrutet färdats över det bråddjupa havet i en mångårig, mödosam jakt på land sedan resten av världen översvämmats – har stannat.
Det har aldrig hänt förut.
Rusty har levt nästan hela sitt liv ombord på Lysinea och kan skeppet utan och innan. Eller åtminstone sin del av det. Han, som är en andraklassare, har aldrig varit uppe hos de pråliga fåglarna i första klass. Inte heller nere bland de hårt slitande krokodilerna i tredje klass. I stället befinner sig den föräldralösa lilla rävpojken och hans vuxna vän Bone lite mittemellan. Åtminstone tills skeppet börjar sjunka och Rustys jakt på svar leder honom rakt ner till mörkret i tredje klass.
Sakta vecklas intrigen ut. Allt medan den finlandssvenska barnboksskaparen Lena Frölander-Ulf låter sin säregna skrapteknik breda ut sig till en gnistrande färgstark, tecknad barnroman som för tankarna till så väl Bibelns Noaks ark som filmen ”Titanic”.
Teman som makt, motstånd och solidaritet har länge intresserat den Helsingforsbaserade författaren. Så också klimatförändringarnas allt mer påtagliga inverkan på våra liv. Efter den hyllade äventyrstrilogin om det modiga murmeldjuret Rafsa återvänder Lena Frölander-Ulf till ett mer bildbetonat berättande.
Med den grafiska romanen ”Lysinea. Den vidunderliga historien om ett fartyg” lyckas hon kombinera det närmast självlysande formspråket från bilderböckerna ”Jag, Fidel och skogen” (2016), ”Pappa, jag och havet” (2018) och ”Fidel och jag i storstan” (2021) med de psykologiskt insiktsfulla undertonerna i mellanåldersböckerna om Rafsa Vildpäls. Fram träder en hjärtevärmande och djupt originell saga, helt utan pekpinnar. Det är storstilat gjort.