Mattias Oscarsson är biträdande kulturchef.
För att parafrasera ett gammalt djungelordspråk: ”Det finns dagar då Fantomen lämnar djungeln och tar flyget till Bulltofta som en vanlig man.”
I det nya numret av serietidningen – ja, den finns fortfarande! – kommer Fantomen till Malmö för att hjälpa en judisk vän som hamnat i knipa.
Eller snarare Fantomens farfar då, det är ju ett jobb som har gått i arv i hundratals år. Året är 1953 och Fantomen dras in i en agenthistoria med CIA och övervintrade nazister som häckar på Malmö Stadsteater. På teatern möter han den dåvarande konstnärliga ledaren Ingmar Bergman, och ger honom inspiration till Döden i ”Det sjunde inseglet”. Fantomen bor på Savoy, träffar MFF-fans och jagar en skurk på Ängelholmsgatan på Möllevången (mitt eget kvarter!).
Det är verkligen inte första gången Fantomen är i Sverige, på senare år har han dykt upp både i Göteborg och i Almedalen; tidningarna har sålt bra lokalt. Det är egentligen märkligt att Malmöbesöket dröjt så länge då tidningen, som ges ut av förlaget Egmont, sedan 20 år har haft sin redaktion i staden.
Fantomen är ju också halvsvensk sedan 1970-talet. Det var då man satte igång en omfattande svensk manusproduktion (tecknarna var ofta utländska) om den amerikanska hjälten, som faktiskt aldrig har varit särskilt känd i USA. Och man gjorde denna koloniala och patriarkala figur – en white savior som härskar över pygméer – till en blågul socialist och jämlikhetskämpe som startade kooperativa handelsbodar i djungeln, nationaliserade det fiktiva hemlandet Bengalis gruvor och fajtades mot apartheidregimen i grannlandet Rodia (läs: Rhodesia).
Historien om hur ett gäng manliga 68:or tog över Fantomen skildras i serieforskaren Robert Amans bok ”När Fantomen blev svensk – vänsterns världsbild i trikå” (Daidalos), som kom för några år sedan (läs min recension här). Serietidningen hade under glansdagarna på 70-talet ett enormt genomslag: den hade fler läsare än Expressen, Fantomenklubben hade fler medlemmar än scoutrörelsen, och tidningen finansierade Bonniers utgivning av smalare litteratur. Fantomen formade många ungas – mestadels pojkars – syn på kolonialism och tredje världen, och en av dem var Fredrik Reinfeldt, medlem i Fantomenklubben.
Om Carl Bildt var med i klubben vet jag inte, men han läste i alla fall ”Bamse”. När Bildt som statsminister besökte Vita huset 1993 gav han Bill Clinton en Bamseslips i present. Detta berättas i Robert Amans nya bok ”Kamrat Bamse – revolution och klasskamp i 70-talets svenska serier” (Verbal förlag), som förutom världens starkaste björn tar upp svenska vänsterideologiska serier som ”Johan Vilde”, ”Tumac” och ”Mystiska 2:an”.
”Bamse” (vars redaktion också ligger i Malmö) är precis som Fantomen en paradox, en egen nöjesindustri med prylar och filmer och serier startad av Höganäs egen Walt Disney, Rune Andréasson – som vurmade för Maos Kina.
I ett nummer lyftes under vinjetten ”Bamses skola” Mao Zedong fram som en hjälte. Barnen fick lära sig att ja, förr i tiden då svalt många kineser … men inte sedan Mao fick makten. Magstark dunderhonung med tanke på att tiotals miljoner svalt ihjäl under ”Det stora språnget” 1958-1962.
Sidan publicerades så sent som 1983 då många svenska vänsterintellektuella sedan länge hade tagit avstånd från maoismen, men Andreásson, som dog 1999, gjorde aldrig avbön. Var han bara naiv? Kanske. Men helt obevandrad i politik var Andréasson inte. Han ritade serien Essbjörn i socialdemokraternas tidning ”Aktuellt i politiken”, men slutade i protest då partiet i början av 80-talet ville sänka biståndet. Robert Aman har också grävt fram gamla Bamse-avsnitt som alluderar på Vietnamkriget och Almstriden, och som tar upp reklamens skadlighet.
Min generation, jag är född 1969, fick inte bara politiken nedtryckt i halsen via public service och proggiga barnböcker utan också av stora kommersiella aktörer som tjänade storkovan på vänsterideologi. Föräldrarna betalade till Krösus så att barnen kunde läsa om den kapitalistiska skurken Krösus Sork.
Inte så konstigt att vi blev den ironiska och apolitiska Generation X. Hur ska man ta något på allvar när storsäljaren Seriemagasinet – utgiven av Bonnier och fylld med amerikanska äventyrsserier – lottar ut resor till Kuba med rubriken ”Olof Palme har träffat Fidel Castro. NU HAR DU CHANSEN!”. Lägg därtill att många av våra barndomshjältar från 70-talets underhållningsvärld på 80-talet drog åt höger. Det var alltför lätt att bli cynisk.
I en text i Expressen konstaterar Robert Aman att Fantomens Malmöäventyr ideologiskt skulle passa väl in i 70-talsversionen av tidningen med sina ”pratbubblor fyllda med antikapitalistisk kritik som knappt hörts sedan tiden då Fantomen fick hjälp av Fidel Castro med att fånga in amerikanska knarksmugglare”. Författare? Malmöbon Mats Kejonen, född 1986, som tidigare gett ut det ”Kommunistiska manifestet” i serieform.
Allting går i vågor.
Apart Förlag ger ut en samlingsvolym av ”Johan Vilde”. Den 24 augusti klockan 19 blir det gratis releasefest på Serieskolan i Kulturhuset Mazetti i Malmö. Manusförfattaren Janne Lundström – som även skrev många Fantomen-avsnitt på 70-talet – medverkar.