Det bildas en liten kö utanför vakten till Amf 1 i Haninge, söder om Stockholm. Någon får en kram av föräldrar. Andra ser nysnaggade ut. För dem som kliver in genom grinden väntar tio månader i gröna kläder och ett liv som skiljer sig helt från gymnasietiden.
– Ett proffsigt intryck, att de är väl omhändertagna. De ska ändå vara här och leva i tio månader, svarar Oliver Pehrson på frågan om vad som är viktigt när de värnpliktiga tas emot.
Han är fänrik och ska för första gången axla rollen som plutonchef.
– Det blir skitkul, fortsätter han.
Brist på plats
Förbandet får högst ökning av antalet värnpliktiga i år, 148 fler än fjolårets 410. Det byggs mycket på området.
– Det är platsbrist. Det är ju infrastrukturen som sätter gränserna. Det är väl det vi märker av, annars har vi fått mycket ny personal, så det ska nog gå bra, säger Pehrson.
De nya rekryterna ger ett tyst och uppmärksamt intryck när de vägs, mäts, får sin första utrustning och en snabbkurs i givakt och manöver. Under de kommande månaderna kommer de att formas och tränas till att bli amfibiesoldater.
Gustav Buredal från Boo i Nacka har förberett sig så gott han kan genom att följa det träningsschema som delats ut i förväg.
– Det är styrketräning, kondition och rörlighet och sådana grejer.
För honom har det alltid varit givet att göra lumpen, men han känner att de senaste årens upprustning ”boostat” hans motivation.
– Det kommer att vara tufft och jobbigt i stunden, men man kommer att se tillbaka på det och känna att man har med sig mycket.
”Göra någonting större”
På övningsområdet strax utanför svettas en annan grupp värnpliktiga i granbeklädda hjälmar under sin första fältvecka. De ser något hålögda och slitna ut, men väcktes å andra sidan i tälten av skottlossning tidigt på morgonen.
De ryckte in tidigare i sommar och fältveckan har inneburit att värnpliktstiden känns mer på allvar, medger Signe Mueller, 19.
– Man tyckte att det var jobbigt att vara på kasern – tills man kom ut i fält. Nu vill man tillbaka till kasern, säger hon med ett brett leende.
Även för henne har den svenska upprustningen bidragit.
– Det är ju kul att vara med och göra någonting större, när Försvarsmakten ska förstoras behövs det ju att ännu fler hjälper till, det är klart att man ännu mer vill göra det, säger hon.