Pitbull vill få publiken att glömma allt för en stund
Uppdaterad 10.47 | Publicerad 00.45
KONSERT Blott ett år efter sin senaste konsert på svensk mark är Pitbull tillbaka. Känslan är att 45-åringen från Florida vill smida medan flintperukerna fortfarande säljer som smör.
Hans eskapistiska partypop fungerar dock bara fläckvis.
Pitbull
Plats: 3Arena, Stockholm. Publik: Cirka 36 000. Längd: En och en halv timme. Bäst: ”Feel this moment”, och att Rihanna spelas i högtalarna innan konserten. Sämst: Musikens bristfälliga estetik.
Det är speciellt att stå som en packad sill på tunnelbanan tillsammans med 200 svettiga kostymnissar i flintperuk.
Den globala trenden att klä ut sig till ”Mr Worldwide” har blivit större än artistens musik (edm-pop överlastad med latinorytmer och fläskiga syntar).
Som hitmaskin må Pitbull ha 00- och tidiga 10-talets glansdagar bakom sig, men när pandemin var över och livemusiken släpptes fri igen blev han plötsligt ett vandrande internetmeme med en ständig maskerad i hasorna. Nu verkar scenartisten Pitbull vilja maxa närvaron innan hans publik tröttnar på att svettas med nylonstrumpor på skallen varma sommarkvällar.
Blott ett år efter konserten på Avicii Arena är den Florida-födda artisten tillbaka med sin ”I’m back tour” på numret större 3Arena.
Senast var Shaggy förband – denna gång agerar Lil Jon uppvärmning. Den 55-årige Atlanta-rapparen har producerat flera av Pitbulls tidiga hits. När han i avklippta jeansshorts och t-shirt gapar om ”shots” i LMFAO-samarbetet med samma namn blir det en förvarning om vad som komma skall.
Den tio år yngre huvudpersonen gör entré genom att låta Guns N’ Roses ”Welcome to the jungle” och Beastie Boys ”Fight for your right” flyta över i sin egen ”Don’t stop the party”.
– For all the baldies out there, vrålar han, slår sig på hjässan, och påminner om en partyrappens George Costanza.
Armando Christian Pérez, som han egentligen heter, tar oss sedan genom sina samarbeten som spänner mellan Bon Jovi och Enrique Iglesias. Bandet drar partytrick på partytrick ur hatten: ”Sweet child o’ mine”, ”The final countdown”, ”Seven nation army”.
Den totala euforin som fyller arenan är precis lika påtaglig som senast – om än inte lika intim och elektrisk som i snäppet mindre Globen.
Rent estetiskt är Pitbulls musik emellertid en lika stor katastrof som hans pipskägg, toktajta skinnjacka och olyckligt rullande höfter bland lättklädda dansare.
Den extraknäckande motivationsföreläsaren kommer även med sporadiska budskap. Det är samma snack om att ”bli av med all negativ skit” och ”musiken som universellt språk” som senast. Artisten, som har kubansk bakgrund, håller även en liten lektion i spanska där ledorden är ”Tequila” och ”salud”.
Bland de högst försiktiga höjdpunkerna finns Usher-samarbetet ”Dj got us fallin’ in love”, Kesha-karamellen ”Timber” och Ne-Yo-hiten ”Time of our lives”.
Uppriktigt rörande är den sinnessjuka fest som utspelar sig i arenan under den ganska ljuvliga Christina Aguilera-refrängen ”Feel this moment”. Någonting liknande sker när telefonernas ljus lyser upp unga ansikten i den übereskapistiska ”Give me everything”. Den stora glömskan som publiken tillsammans strävar mot går varken att blunda för eller värja sig emot.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.