Det är svart natt efter en ljum augustikväll när det här skrivs. Fagersta är försatt i ett förlamat tillstånd av sorg och chock.
– Det är inte detsamma här längre, sa en kommunanställd jag mötte utanför polisens avspärrningsband.
Personen hade själv sett för mycket av sådant som aldrig försvinner ur minnet. Blod på golv och väggar, unga människor på bår.
Nej, densamma är inte den lilla bruksorten i Bergslagen nu. En ung människa fattas. Tre andra är skadade, två av dem svårt.
En fager stad gråter. Den rasar också.
– För jävligt, säger människorna. Ty det finns inga ord med tillräcklig kraft. Kanske kan språket möta vreden och sorgen sen, men nu förslår det föga.
Fagersta är nu med på en lista som ingen kommun vill hamna på.
Trollhättan.
Örebro.
Fagersta.
För att nämna några.
Städer som drabbats av det värsta. De har misslyckats med att skydda sina elever i skolan. Det ligger inget klander i det konstaterandet.
Det här skrivs utanför porten till det hus där den misstänkte gärningsmannen, en 18-åring, är skriven. Polisens insatsstyrka stormade in här på fredagseftermiddagen med sina skottsäkra sköldar och automatvapen. De kom snart ut igen. 18-åringen, som misstänks för att ha gått till vansinnesattack med svärd, var då redan gripen och förd till arrestet.
Lyckligtvis lever han.
Om allt är som det just nu ser ut att vara och misstankarna mot 18-åringen kvarstår, kommer det här skoldådet att prövas i en domstol. De drabbade, deras anhöriga mitt i sin sorg och Fagerstaborna, kommer att få svar på några av sina frågor. Ingen tröst finns att hämta däri för dem vars tillvaro har krossats, men ändå är det viktigt.
Rättssystemet har ett jobb att göra.
Brott ska prövas. Om den misstänkte bedöms skyldig ska han dömas. Fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Det är så ett land ska fungera.
Det finns inga motiv som rättfärdigar skoldådet. Men det kan finnas ovärderlig kunskap att hämta i gärningsmannens berättelse.
Vad driver en ung person till besinningslöst våld med ett svärd? Hur tänker och agerar någon som står i begrepp att ta sig in på en skola med vapen? Hur ser tiden före brottet ut? Finns det varningssignaler vi inte redan känner till?
Än så länge vet vi ingenting om hur den misstänkte mördaren i Fagersta tänkte. Om han hade skjutits till döds eller tagit sitt eget liv hade vi aldrig fått veta.
På ett Tiktok-konto publicerades i anslutning till mordet en bild på ett svärd. Samma konto har också hyllat och glorifierat grova våldsdåd tidigare. Allt innehåll kommer nu gås igenom och analyseras av polis. Har 18-åringen något att säga om det?
I Fagersta talar invånarna om en udda person med våldskapital och psykisk ohälsa, dömd tidigare för en misshandel av en ung man. Det finns också uppgifter om att 18-åringen var en utstött och ensam person. Jag skriver inte mer om det just nu. Vi vet för lite.
Det är mindre än en månad kvar tills Sverige går till val. Fagersta kommer att vara på alla partiledares läppar från och med nu. Statsministern ställer in lördagens sommartal för att visa sitt deltagande och sin närvaro här. Gissningsvis reser de alla hit till Västmanland. Var och en av dem måste då formulera ett svar på hur Sverige ska kunna undvika fler skolattacker. Även om de inte enas om mycket annat vore det bra med politisk samsyn i den frågan.
Efter attacken på Risbergska i Örebro förbjöds det halvautomatiska vapnet AR-15, vilket orsakade stor debatt och missnöje i framför allt Sverigedemokraternas led.
Om det blir några lagändringar efter fredagens dåd återstår att se. Diskussionen lär handla om hur psykiatrin ska bli bättre på att ta hand om och stoppa unga ensamma män innan deras drivkraft och längtan efter dödligt våld övergår i handling.
Låt oss hoppas att vi – när politikerna har sagt sitt, när det rättsliga efterspelet är över, när chocken har ebbat ut i tyst och långsam sorg – att vi då förstår något som i en annan stad, på en annan skola, kan betyda skillnaden mellan liv och död.