Problemet är inte bara dem som insjuknat i mässling efter en hippiefestival.
Var är alla? Trots att jag har ett närmast aggressivt ointresse för rymden tänker jag på detta ibland.
Det borde finnas mer liv därute. Radiotystnaden är illavarslande.
En vanlig förklaring är att civilisationer kanske inte överlever tillräckligt länge. Att de obönhörligen förintar sig själva innan de hunnit nå den punkt där de på allvar kan börja kommunicera med världsalltet.
De tendenserna är ju tydliga även hos jordborna: Vi är tillräckligt smarta för att ta fram uppfinningar som kan katapultera oss in i något nytt och bättre. Men inte intelligenta nog för att använda dem på ett klokt sätt – i stället har våra avancemang börjat hota vår existens.
Vi håller på att förstöra våra livsförutsättningar – miljön och klimatet – eftersom vi inte har lust att anpassa oss till dem.
AI-utvecklingen utgår inte från vad som gagnar oss utan skenar blint, enligt devisen att allt som är tekniskt möjligt ska realiseras.
Inte ens den enkla gåvan i livräddande vaccin har vi vett att vårda.
Rika länder som Sverige har nu fått för sig att snåla in på biståndet för att plocka politiska poäng hos den tongivande grupp väljare vars idé om välstånd är vetskapen om att andra lider.
Lägg därtill att förfärande många i dessa rika länder parallellt fått för sig att de överlistat vetenskapen och ”systemet” – att vaccin är dåligt. Att det är bättre, mer naturligt, att möta virus utan gratisvapen. Så utsätter de inte bara sig själva för risker, utan också sina barn – för att inte tala om alla som av olika skäl inte kan vaccineras, och som bara skyddas genom kollektivet: att folk runt dem tar sina sprutor, så att smittor inte får fäste.
Nu har ett mässlingutbrott uppstått i samband med hippiefestivalen Urkult i Värmland (DN 20/8).
I nyhetsrapporteringen framgår ytterligare ett problem: Vi har slarvat även på samhällsnivå. Många födda på 1970-talet fick exempelvis bara en dos mässlingvaccin, vilket betyder att de inte har fullgott skydd: Hoppsan! Att kolla upp sin egen täckning är dock snudd på omöjligt – någon samlad journalföring finns helt enkelt inte.
Jag undrar alltmer om vi inte borde pausa drömmen om rymden, och först och främst kraftsamla för oss här jorden?
Tänk om det vore stämningen som drev politiker och alla andra makthavare. Eller bara, säg, Elon Musk med sin oändliga rikedom och sitt lika oändliga behov av att bli beundrad. Tänk om han beslöt sig för att rädda människan från sin undergång, i stället för att imponera på pojkrumsnihilister? Det skulle räcka.
Så nära är det. Ändå känns det så långt bort.