Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | KAPITAL
Sverige behöver inte fler statliga fonder. Vi behöver att kapitalet som redan finns i landet sätts i arbete här. Dagens 3:12-regler gör tvärtom. De ger den som har sålt sitt bolag starka skäl att hålla sig passiv, flytta pengarna till noterat eller låta dem ligga på banken och dra ränta. Den som istället vill gå in och bygga nästa svenska bolag kan straffas för det. Oavsett vem som bildar regering efter den 13 september bör det ändras.
Sverige diskuterar ständigt hur nya pengar ska in i svenska tillväxtbolag. Nya fonder, nya program, nya strategier. Samtidigt ligger kapital stilla i svenska ägarbolag, hos människor som har byggt och sålt företag och gärna hade satsat igen. Problemet är inte viljan. Problemet är att reglerna gör det dyrt att vara aktiv.
I State of European Angels 2025, som vi tar fram tillsammans med BCG, syns mönstret. Riskkapitalinvesteringarna i Sverige föll 50 procent under 2024, mot ett europeiskt snitt på 7 procent.
När ett bolag säljs frigörs inte bara pengar. Det frigörs kunskap om hur de första kunderna vinns, hur ett team byggs och hur man tar sig igenom de vägval som aldrig står i en affärsplan. Den kunskapen är dessutom färskvara. Den som tvingas sitta still i flera år är påtagligt mindre användbar för nästa generation grundare när karenstiden väl har löpt ut.
Ändå gör skattesystemet motsatsen. Den som vill återinvestera i andra onoterade bolag kan möta ett hinder i 3:12-reglernas bestämmelse om samma eller likartad verksamhet. Blir entreprenören verksam i betydande omfattning i ett nytt bolag som omfattas av regeln kan andelarna i det gamla ägarbolaget fortsätta att vara kvalificerade, i stället för att efter karenstiden bli okvalificerade och beskattas med 25 procent. Det ger starka skäl att avstå från just det engagemang som gör en erfaren grundare värdefull.
Svensk skatterätt har länge gjort skillnad på kapital som arbetar och kapital som vilar. Det finns goda skäl till det. Pengar som anställer, utvecklar produkter och tar sig ut på nya marknader bidrar på ett annat sätt än pengar på ett konto. Dagens regler går emot den principen. Den som köper noterade aktier, obligationer, en fastighet vid Medelhavet eller för den delen ett flygplan riskerar ingenting. Den som går in operativt i ett svenskt onoterat bolag gör det. Vi premierar det passiva och beskattar det produktiva.
Debatten om 3:12 handlar nästan alltid om hur mycket ägare ska få ta ut. Den borde lika mycket handla om vad pengarna gör efteråt. Vi menar att svenskt exitkapital ska arbeta i Sverige. Inte ligga och dra ränta, inte flyttas till förvaltning utomlands, inte konsumeras.
Reformen som trädde i kraft den 1 januari 2026 är ett steg i rätt riktning, men löser inte grundproblemet. Karenstiderna kortas från fem till fyra år, och för de bakåtblickande bestämmelserna först för beskattningsår som inleds efter den 31 december 2026. Den som efter en exit vill sätta både kapital och erfarenhet i arbete igen möter samma incitament som tidigare, bara ett år kortare.
Skyddet mot inkomstomvandling ska finnas kvar. Men det går att skilja på den som byter lön mot utdelning i sitt eget bolag och den som investerar i någon annans. Karenstiderna kan kortas ytterligare. Gränsen för när ett aktivt minoritetsägande påverkar kvalificeringen kan göras tydligare, så att den som vill göra rätt vet var den går. Och en avgränsad regel för genuina återinvesteringar i fristående onoterade bolag bör gå att utforma.
Om några veckor är det val. Vi vill ha ett besked från partierna: hur ska Sverige göra det enklare för grundare som har sålt bolag att sätta både pengarna och erfarenheten i arbete här hemma? Kapitalet finns redan. Kunskapen finns redan. Låt oss se till att de stannar.
Andreas Grape
grundare och vd, Nordic Angels
Ash Pournouri
medgrundare, Nordic Angels
Fotnot: Företaget Nordic Angels kopplar samman kapital och kompetens i Norden och ger bland annat ut rapporten State of European Angels, som tas fram tillsammans med BCG.