Sommarens sista Sommar i P1 bet sig fast. na tänkte på tvärs, ruskade om. Han återgav en diskussion om klimatförändringar där någon sagt att det som skrämde henne mest var att de kan resultera i en värld där ingen längre lyssnar på Mozart.
Detta en sommar då människor i Europa dör i hettan, skogsbränder härjar, floder sinar och skördar torkar bort oroar? Ja, för här fångas något annat. När ingen längre lyssnar på Mozart är mänskligheten historia.
Kulturens habitat är människan och människans habitat är kulturen, sade Rådström. Att vara människa finns inte utanför kulturen, annat än som jägare eller villebråd.
På Bokdagar i Dalsland förra helgen ska den tidigare försvarsministern Sten Tolgfors (M) ha kallat kulturen för demokratins värn. Medan hans partikamrater gör sitt bästa för att montera ner den.
Nej, det skulle Moderaterna aldrig hålla med om, Tidöregeringen har ju tagit fram en kulturkanon – från tryckfrihet till pappadagar, från Katitzi till kakelugnar. Men samtidigt dragit mattan undan morgondagens kultur.
I filmen Inte ett riktigt jobb, med premiär den 21 augusti, lyfter musikern Patrik M Fahlin vad det kraftigt minskade stödet till folkbildningen betyder för musiklivet: han hävdar att flera hundra replokaler har lagts ner och tusentals livespelningar försvunnit.
Det är förödande för framtiden.
I filmen (visst, ett debattinlägg) beskriver artister som Marit Bergman och Kalle Moraeus hur studieförbund gett dem chansen att lära sig spela, komma ut på scen som förband, göra en inspelning. Filmskaparen Josef Fares berättar om de många kortfilmer han fått chansen att göra där innan han slog igenom.
Vad det här gör för psykiskt mående hos unga är svårt att mäta. Det ekonomiska går att räkna på.
Hela idén till filmen kom när Fahlin hösten 2023 hörde dåvarande utbildningsministern Mats Persson (L) säga att det statliga stödet till studieförbunden skulle skäras med 500 miljoner kronor per år. Pengarna skulle gå till ”utbildningar som leder till riktiga jobb” – lokförare, batteritekniker och undersköterskor.
Den breda amatörkulturen skulle bantas, trots att den är inkubator för det svenska ”musikunder” som lyfts fram i andra sammanhang.
Musikproduktionen bidrar till exportintäkter och sysselsättning. Sverige är idag EU:s enda nettoexportör av musik och denna exportkvot är starkare än flera traditionella svenska näringar, som stålindustrin, uppger upphovsrättsorganisationen STIM.
Enligt rapporten Musikbranschen i siffror uppgick exportintäkterna till 6 miljarder kronor år 2024. Branschens totala intäkter, med inspelat, live och upphovsrätt, ligger på över 11 miljarder per år. Och Svenska Institutet säger att den bredare kreativa sektorn, där också film ingår, omsätter 650 miljarder kronor och sysselsätter nära 250 000 personer i Sverige.
Kreativa näringar – spel, design, reklam, arkitektur, musik och film – står för drygt 3 procent av BNP. De formar också bilden av Sverige i världen som innovativt och coolt – och lockar på investerare och talanger.
I sin bok Mjuk makt – kultur och propaganda i den nya världsordningen beskriver journalisten Martin Gelin något som ligger långtifrån trallvänligt trams.
En röd tråd i boken är ett begrepp från den brittiske historikern Nicholas Cull: reputational security – den kulturella och diplomatiska arsenal som gör ett land tryggare, genom att bygga förtroende och goda relationer med andra länder.
Det är talande att Ryssland tidigare i augusti bombade förlaget Ranoks stora boklager i Charkiv och fördärvade mer än en halv miljon skolböcker. Så ödeläggs kulturen; minnet och framtiden.
”Kulturen används idag allt mer effektivt som ett diplomatiskt vapen av auktoritära regimer, medan demokratiska samhällen tvärtom betraktar kultur som något trivialt och överflödigt, en budgetpost det alltid går att skära lite i”, skriver Gelin och citerar en indisk diplomat: Mjuk makt växer ibland på grund av staten, men oftast trots staten.
Gelin skiljer mellan strategisk mjuk makt och organisk mjuk makt; statliga initiativ för att främja bilden av ett land respektive den kulturella styrkan som finns där ändå.
MAGA har inte ännu helt lyckats förstöra bilden av USA i världen, för den organiska mjuka makten är fortfarande stark, med Hollywood och Silicon Valley och Taylor Swift, menar han. Men ser att ”landets strategiska mjuka makt håller på att kollapsa, under Donald Trumps styre, vilket saboterar landets anseende med uppenbara konsekvenser för USA:s förmåga att locka till sig talanger och bibehålla goda relationer till omvärlden”.
Mjuk makt är stark – men skör. Att inte värna studieförbunden, som odlar kultur också i förorter och glesbygd, kan bli dyrt i längden. Och då inte bara som uteblivna exportintäkter.
Gelin betonar att även den som är skeptisk till mjuk makt behöver lära sig att identifiera skadlig propaganda från fientliga aktörer. Demokratier måste bli bättre på att tämja den antidemokratiska nationalismen.
”Det är i konsten och kulturen, på universiteten och i konserthusen som vi bygger demokratins andliga infrastruktur. Stridsvagnar kan skydda gränser, men kulturen påminner oss om det som gör våra samhällen värda att försvara”, skriver han.
Tidöregeringen satsar stort på militärt försvar. Men totalförsvaret måste också omfatta förståelse för vad som är värt att försvara:
Humanism och medmänsklighet. Demokrati och frihet, men även Abba och Pippi, Isaac Grünewald, nyckelharpa och Zara Larsson. Och de där rapparna som ännu inte äntrat scenen. Amatörteater och körer. Serietecknare och kortfilmsdebutanter. De som behöver lokaler och lite hjälp på vägen.
Försvaret behöver drönare, men också drömmare. Och Mozart.
Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.