Vi pratar ofta om spelberoende som en folkhälsofråga. Vi har Spelpaus, strikt reglerad marknadsföring och krav på att spelbolagen ska skydda utsatta människor från att spela sönder sina liv. Men det finns ett annat beroende som är precis lika förödande, lika ångestfyllt och i värsta fall lika livshotande – och som möts av total tystnad från både politiker och lagstiftare. Jag pratar om det svåra, tvångsmässiga köpberoendet.
Digitala plattformar, secondhand-appar och e-handelsjättar är mästare på att utnyttja våra hjärnors belöningssystem. Varje morgon möts inkorgen av skräddarsydda bevakningar, lockrop och direktinbjudningar till att handla. Det finns inga krav på spärrar, inga tidsgränser och ingen möjlighet till en ”köppaus” på samma sätt som för spel om pengar. När ekonomin kraschar och skammen tar över lämnas den enskilde helt ensam med konsekvenserna.
Ett gravt köpberoende kan knäcka en människa fullständigt och är djupt skambelagt. Den bottenlösa ekonomiska oron och maktlösheten skapar en psykisk påfrestning som i sina mörkaste stunder faktiskt är livshotande.
Varför har vi lagar som skyddar spelare, men tillåter att e-handeln får fortsätta suga in människor i en skuldfälla utan något som helst konsumentskydd mot destruktiva beteenden? Det är dags att sluta blunda. Köpberoende måste tas på lika stort allvar som andra beroenden – och plattformarna måste tvingas ta ansvar.
En läsare som vaknat upp