En pappa gråter så han skakar när han ser sin tonårsdotter komma ut från kriscentret.
Hon har varit inrymd i skolan i timmar, och han har likt alla andra föräldrar och släktingar på den stora parkeringsplatsen utanför skolan väntat på att få besked om sina barn.
Nu går hon där. Livslevande.
Han kramar om henne hårt. Vägrar släppa taget.
Timmarna går medan de anhöriga väntar på alla de som suttit instängda tills allt bedöms vara över.
Lever de? Är de skadade? Varför kommer de inte ut?
När eftermiddagen går mot kväll finns det fortfarande elever och personal kvar bakom avspärrningarna.
Den utlovade presskonferensen drar ut på tiden. Förklaringen kommer till sist.
En ung människa är död. Två är allvarligt skadade. Och ett helt samhälle är skakat i grunden.
Fagersta är en stillsam plats. En liten bruksort i Västmanland, centrum för den omkringliggande landsbygden. Brinellskolan med sina 450 elever är gymnasieskolan där de flesta går. En vanlig skola, inget särskilt med den.
En säker skola, en där elever har passerkort och skolan är låst. En trygg plats där ingen har anledning att känna den rädsla som nu gripit tag.
Det finns ett före och ett efter fredagen den 21 augusti.
Fram till klockan två på fredagseftermiddagen, då var allt som vanligt. Första veckan på det nya skolåret, en vecka som brukar vara glad och lite pirrig. Nya klasser, nya möjligheter.
Sen kom den misstänkte gärningsmannen in på skolan. I ett gitarrfodral hade han med sig det vapen som han använde för att döda.
Med sig tog han kaos och skräck. Det tog bara minuter att förändra ett tryggt samhälle.
Vad fick honom att göra det? Men också – hur kunde det vara så enkelt? Det är en fråga som kommer att prägla resten av valrörelsen.