Efter att åklagaren berättat sin syn på hur mordet gått till och de anhöriga hörts var det dags för den misstänkte 45-årige mannen att ge sin syn på vad som hände på gården i Brattås våren 2005.
Han är åtalad för att ha mördat Gärd Viklund och Tor Öberg och greps i april i år efter att man genom släktforskningsregister matchat hans dna med fynd från brottsplatsen. Dels hittades dna på Viklunds strumpor och i hennes väska.
45-åringen nekar till brott men erkänner att han var på platsen.
”Fick panik”
Han satt i vit pikétröja och kriminalvårdens gröna byxor och såg samlad och neutral ut när han skulle börja berätta. Med sig hade han en lapp som hjälp, där han beskrivit händelseförloppet.
Han berättade, precis som i förhören, att han var på långpromenad i skogen, hörde skrik och gick till gården. Där såg han en skadad kvinna på marken och två män som lämnade platsen i en röd bil.
– Hon var orörlig och hade en väldigt otäck skada i huvudet så jag antog att hon var död. Då fick jag panik och jag hade ingen telefon med mig så jag drog in henne i ladan, sa han.
– Jag ville inte bli inblandad. Jag tänkte att om nån hittar henne var jag rädd för att bli misstänkt eftersom att jag var ganska långt hemifrån.
– Så här i efterhand var det självklart ett idiotiskt beslut men det blev så.
Dna-fynd i väskan
För första gången berättade han också att han tagit i Gärd Viklunds handväska. Så sent som vid rättegångsstarten berättade åklagaren att man hittat hans dna inne i handväskan.
– När jag kom ut ur ladan såg jag en väska på marken så jag la den strax innanför dörren, sa han.
När han fick frågan hur dna hamnat inuti väskan när han bara tog på den, förklarade han att det måste ha skett när ”den som sökte igenom huset” tog i väskan. Väskan hittades 140 meter från huset in skogen. Gärd Viklunds bankkort saknades men det är oklart om det låg i väskan.
Han berättade också att han tog en handduk från en stol på verandan och försökte torka upp blod från marken. Handduken kastade han in i ladan och sedan tog han Gärd Viklunds sko, glasögon och klocka och lade dem vid sidan av huset innan han lämnade platsen.
En minut
Allt som allt var han på platsen i en minut, berättade han. Hans försvarsadvokat Johan Lavås frågade då om det kan ha varit lite längre och får till svar ”kanske lite”.
– Kan det vara tio minuter? frågade Lavås.
– Nej, svarade 45-åringen.
– Är det fem minuter? frågade Lavås då.
– Nej.
– Tre?
– Nej.
”Helt omöjligt”
Den pensionerade polisen Jan-Ola Nordin, som var först på plats när mordet, uppdagades i juni 2005, säger att just tiden på platsen inte kan stämma.
– Det är helt omöjligt att dra en livlös kropp de här tio–femton metrarna först genom förporten in till ladugården sedan över tröskeln och vidare och sedan ska han torka upp blod och sedan tagit rätt på sko och glasögon. Och det har skett på en minut. Det är helt omöjligt vill jag påstå.
Rättegången fortsätter på måndag med en syn på platsen. Den misstänkte mannen ville inte besöka gården i samband med polisförhören, men måste infinna sig på platsen eftersom det är en del av rättegången.