Krogkommissionen. Att misslyckas med calamares fritos får sägas vara en bedrift men det klarar köket med glans, konstaterar DN:s utsända trött efter ett besök på storsatsningen.
Att svenskarnas kärlek till Spanien är omfattande råder det knappast några tvivel om, och det är inte bara solen och värmen som lockar. Vinet och maten gör sitt till och det är egentligen märkligt att det inte finns fler spanska krogar i Stockholm än vad det gör. I stället dominerar Italien fullständigt.
När Villa Valentina nu etablerat sig vid Slussen är det med ett välplanerat och välstajlat koncept som inte ska få någon att tvivla på var inspirationen kommer ifrån. Sandiga kulörer och gröna växter blandas med allehanda kitsch – redan vid ingången möts vi av stora knippen torkad paprika och vitlök, samt en en gigantisk vit staty föreställande en kvinna i traditionella kläder med tillhörande hund. Servitriserna bär diskreta sommarklänningar med iberisk touch.
Bakom satsningen ligger Urban italian group – en växande krogkoncern som sedan starten med italienska krogen Basta i Falun i dag öppnat restauranger i ett tiotal städer, till exempel systerkrogen Florentine i Stockholm. De senaste åren har man även öppnat italienska krogar i Madrid och Marbella och nu är det alltså dags för spanskt.
Vid Slussen har man lagt beslag på den största av samtliga restauranglokaler i det nya området. Uppemot 400 sittande matgäster ryms bakom de enorma panoramafönstren som bland annat vetter mot Gamla stan. Det knorras lite bland ett par damer som får bord med utsikt mot den lite mer prosaiska trafikplatsen Södermalmstorg i stället – men det är ingen dålig utsikt att ha turisterna som samlas ovanför Katarinahissen för att njuta av Stockholms skyline i blickfånget.
Vi inleder lovande med en småbubblig cava sangria (175 kr) på gin med Medelhavsörter och sötsyrlig bergamott. En välsmakande blandning, men ännu bättre är olympos (175 kr) på ouzo och grekisk yoghurt, en rund och läskande drink med gurka ringlad i glaset.
Efter den lovande drinkstarten går det tyvärr mest utför och sluttningen börjar redan vid de inledande snacksen. En generös portion nygrillade padrones (85 kr) med bra sälta och citron passerar visserligen utan anmärkning men lämnar heller inga bestående avtryck. Croquetas de pata negra (145 kr) däremot är små friterade kroketter med alltför tunt skal som sägs vara fyllda med spansk skinka men mest efterlämnar en känsla av att man precis fått i sig en tugga barnmat.
Menyn består i huvudsak av mellanrätter och det rekommenderas att man tar två per person. Några lite större grillrätter finns också för den som så önskar.
Chorizo con pulpo (179 kr) serveras på en len hummus med den mallorcanska bredbara korven sobrasada och salsa verde samt toppas av några få rostade kikärtor och spanskt tunnbröd. Även om chorizo och bläckfisk är en klassisk smakkombination så blir det i Villa Valentinas version mest en disparat röra utan mål och mening, där man till slut inser att man sitter och tuggar på ett osmakligt och segt chorizokorvskinn.
Så här fortsätter det. Tartar de trufa (185 kr) är en likaså menlös anrättning där kombinationen av hyvlad svart tryffel, malt nötkött och riven manchego borde borga för höga smaker men där helheten i stället blir fadd och helt utan finess. Att misslyckas med calamares fritos (169 kr) får sägas vara en bedrift men det klarar köket med glans genom att bära fram degiga små bläckfiskringar med obehaglig eftersmak av fisk.
Vi blir aningen mer välvilligt inställda till rostad aubergine (149 kr) med romesco, fetaost och granatäpple som har fin konsistens med hyvlad polkabeta och mandelspån på toppen. Några dillkvistar ger en extra touch till en vacker servering som blir vår favorit, om än inte i mördande konkurrens.
Tyvärr för grillrätten pluma ibérico med paprikasås (389 kr) oss snabbt tillbaka till den låga nivå som Villa Valentina tidigare visat upp. En bitvis seg men konstant ointressant köttbit med kärlekslöst hanterade potatisar och en prislapp som borde få krögarna att skämmas.
Från dessertlistan fastnar vi för pistaschglass (119 kr) med karamelliserade nötter och krispig smördeg, där de välsmakande pistaschtonerna tyvärr tas över av ett berg torr smördeg. Samtidigt utfärdar vi en varning för Valentinas torrijas (125 kr), en typ av fattiga riddare gjorda på brioche som badar i mesig vaniljsås och toppas av en kula intetsägande vaniljglass.
Servisen är trots allt vänlig, även om vi emellanåt blir bortglömda och det tar ofta alltför lång tid mellan serveringarna. Vi har viss förståelse för att det kan vara svårt med logistiken när det är många gäster på plats men det ska ju inte vara gästens problem. Med de här ambitionerna behöver logistiken skärpas upp. För att inte tala om vad som krävs i köket.
Ta gärna en drink på Villa Valentina – kanske på terrassen? – och njut av utsikten. Men är det en god middag du är ute efter så finns det klart bättre alternativ.
Alternativ. Om det är fullt
110 m: Lou Lou, Katarinavägen 3.
130 m: Pet Sounds Bar, Stadsgården 6.
130 m: Blå dörren, Södermalmstorg 6.
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!