INSÄNDARE. Klimatförändringarna bör få oss att inse att kortklippt gräs inte är naturens normaltillstånd. När klimatförändringarna gör gräsmattan brun är den viktiga frågan kanske inte hur vi får den grön igen, skriver Anna Isaksson.
Europa plågas av extremhetta, långvarig torka och omfattande skogsbränder. Vattenreserver sinar, människor evakueras och ekosystem pressas av temperaturer och vattenbrist. Också i Sverige syns torkan. Bland annat har gräsmattorna blivit bruna.
DN frågar hur vi får dem gröna igen. Men är det verkligen gräsmattan som behöver räddas?
Den bruna färgen är inte problemet. Den är ett symptom på ett varmare och torrare klimat. Ändå blir svaret att försöka behandla symptomet: vattna, stödså, räfsa och återställa den jämna gröna mattan.
Kanske borde vi göra tvärtom. Den kortklippta gräsmattan är inte naturens normaltillstånd, utan vårt eget ideal. För att upprätthålla det klipper vi gång på gång bort just den högre och blommande vegetation som ger fler arter livsutrymme.
Forskningen visar att minskad klippning ökar mångfalden av både växter och insekter. Och biologisk mångfald är inte bara något som hotas av klimatförändringarna – den är också en del av vårt försvar mot dem. Fungerande, artrika ekosystem binder och lagrar kol och är bättre rustade att stå emot ett förändrat klimat.
Kanske behöver vi klippta ytor att leka, spela boll och ha picknick på. Men resten?
När klimatförändringarna gör gräsmattan brun är den viktiga frågan kanske inte hur vi får den grön igen. Den är hur länge vi tänker behandla symptomen på ett förändrat klimat – samtidigt som vi klipper bort en del av lösningen.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare