← Alla nyheter

Dagens Industri · 3 tim sedan Ekonomi

Sverige behöver ett hamn- och sjöfartskliv

Sjöfarten, som hanterar över 90 procent av Sveriges handel, står redo att ställa om. Samtidigt riskerar uteblivna eller otydliga politiska besked att bromsa nödvändiga investeringar och försvaga Sveriges konkurrenskraft och position i omställningen. Likt hur staten stöttar den svenska industrin bör regeringen inrätta ett hamn- och sjöfartskliv, skriver debattörerna.

Sjöfarten är avgörande för Sverige som export- och industrination. Nästan all svensk utrikeshandel är beroende av väl fungerande hamnar och effektiva sjötransporter. De är också en förutsättning för jobb, tillväxt, och för att Sverige ska lyckas med klimatomställningen.

Transporter till sjöss är dessutom betydligt mer energieffektiva än transporter på väg. Samtidigt är den kustnära sjötrafiken och skärgårdssjöfarten avgörande för tillgänglighet, turism och regional utveckling i hela landet. I ett alltmer osäkert omvärldsläge har sjöfarten dessutom blivit en nyckel för Sveriges försörjningsberedskap och civila försvar. Här finns en möjlighet att ytterligare stärka sektorns roll genom riktade nationella satsningar.

Sjöfarten omfattas redan idag av omfattande krav på att reducera sina utsläpp. Samtidigt måste EU:s medlemsländer från och med 2030 säkerställa landström för flera typer av fartyg vid hamnuppehåll. Branschen investerar redan i elektrifiering, hybridlösningar, energieffektivisering och hållbara energibärare. Men ett stort hinder är att kostnaderna för hållbara och fossilfria alternativ fortfarande är betydligt högre än för fossila bränslen. Lägg därtill stora investeringsbehov och osäkra regelverk, så blir riskerna för stora för många aktörer.

Ett nationellt hamn- och sjöfartskliv vore därför en nödvändighet för att stärka både Sveriges konkurrenskraft och möjligheter att klara klimatomställningen. Under senare år har ett flertal rapporter och utredningar, bland annat från Trafikanalys och Energimyndigheten, tydligt pekat just på behovet av långsiktiga och riktade statliga stöd. Kunskapsläget är därmed väl etablerat, men det måste omsättas i konkreta beslut.

Dessa bör vara utgångspunkterna:

Ett eget investeringsstöd för sjöfarten

Omställningen i sjöfarten skiljer sig från många andra sektorer. Här krävs investeringar i hela kedjan samtidigt, från produktion av hållbara och fossilfria bränslen till fartyg, motorer och hamninfrastruktur för el och bunkring. Dagens generella stödformer räcker inte för att möta dessa behov. Här behövs att investeringsstöd kombineras med demonstrationsprojekt och stöd för merkostnader under omställningen.

Uppskalning av den teknik som finns

Det är inte brist på innovation som är problemet. Utmaningen är att gå från pilotprojekt till storskalig användning. För att våga investera krävs långsiktiga spelregler och stöd som minskar riskerna i den kommersiella fasen, annars finns risken att investeringar hamnar i andra länder som rör sig snabbare.

Hållbara och fossilfria bränslen måste bli möjliga att använda

Den största utsläppskällan från sjöfarten är fortfarande användningen av fossila bränslen. Samtidigt är hållbara och fossilfria alternativ i dag betydligt dyrare, vilket gör omställningen ekonomiskt omöjlig. Därför krävs långsiktiga och teknikneutrala styrmedel som minskar kostnadsskillnaden. Även hamnarna spelar en avgörande roll genom att möjliggöra infrastruktur för nya drivmedel och skapa förutsättningar för en effektiv och säker omställning i hela transportkedjan.

Omställningen kräver tydligt ansvar och bättre samordning

I dag saknas en samlad myndighetsfunktion för frågor som rör sjöfartens och hamnarnas energiomställning. Det leder till otydlighet, längre processer och en långsammare omställning. Det behövs därför en ansvarig myndighet med kompetens och mandat att samordna stöd, vägleda aktörer och säkerställa att erfarenheter och kunskap tas om hand på bästa sätt.

Sjöfarten och hamnarna är avgörande för Sveriges klimatomställning, konkurrenskraft och försörjningsberedskap. De tekniska förutsättningarna finns redan. Energimyndigheten och regeringens särskilde utredare har presenterat konkreta förslag för hur omställningen kan ta fart. Det som saknas är politiskt ledarskap.

Frågan är om staten är redo att ta på sig ledartröjan och börja agera?

Tina Thorsell, samhällspolitisk chef, Transportföretagen

Kristian Ryberg, ordförande, Svenskt Marintekniskt Forum

Ingela Berntson, vd, Skärgårdsredarna

Fredrik Larsson, hållbarhetsansvarig, Svensk Sjöfart

Monika Przedpelska Öström, branschchef, Transportföretagen Sveriges Hamnar

Läs hela artikeln hos Dagens Industri →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.