Visst är det symboliskt för Viktor Gyökeres att Arsenal tar emot Coventry på fredagskvällen.
Det var där – i västra Midlands – som svenskens karriär accelererade säsongen 2021/2022. Coventrys träningsanläggning hade knappast stuckit ut ens i Superettan. Ett fönsterlöst skjul fungerade som materialrum, med spelarnas färgglada skor hängande på väggarna. Faciliteterna andades ödmjukhet och hårt jobb snarare än lyx.
Men dåvarande tränaren Mark Robins lade grunden till mycket av det som skulle följa: Gyökeres framtid och Coventrys efterlängtade uppflyttning, även om sista steget togs under ledning av Frank Lampard.
Det är bara oturligt för nykomlingen att första bortaresan i Premier League på 25 år är tuffast tänkbara.
Kan hjälpa Arsenal
Om Mikel Arteta är mer avslappnad nu jämfört med tidigare säsonger är svårt att avgöra för blotta ögat.
Spanjoren ser alltid spänd ut i sitt tekniska område, som om han håller andan medan hans spelare springer runt på planen. Men nog måste ett lugn spridas inom honom när han ser bucklan stå där och blänka i prisskåpet.
Arsenal kliver in i säsongen som regerande ligamästare – och att döma av hur laget kastade sig över ett håglöst Manchester City förra helgen är motivationen fortsatt hög.
24-årige Christos Tzolis verkar vara en uppgradering på vänsterkanten. Bruno Guimarães, tidigare nyckelspelare i Newcastle, lättar på bördan för övriga centrala mittfältare. Dessutom ska Ezri Konsa anlända från Aston Villa för att täppa till hålet i försvaret (som egentligen inte ens var oroväckande stort från början).
Vad som kan hjälpa Arsenal mer än något annat?
Martin Ödegaard.
Inte versionen från de senaste – skadedrabbade – säsongerna, då norrmannen ofta såg ut som en skugga av sig själv. Utan den Ödegaard som med lätthet drar i alla trådar, ger laget en kreativ injektion och lyfter anfallsspelet. Det känns vitalt för att producera fler chanser och därigenom mål.
Resten av ligan får helt enkelt hoppas att Mikel Artetas projekt, som tog sin början i december 2019, till sist kommer av sig.
Kan få bitarna på plats
Att Michael Carrick är ligans tionde mest långlivade tränare – trots att han klev in i Manchester United så sent som i januari – är talande för hur många klubbar som just nu bygger nytt.
Enzo Maresca genomför en generationsväxling i Manchester City utan två av sina mest geniala mittfältare de senaste säsongerna, Rodri och Bernardo Silva. Xabi Alonsos Chelsea har gått i motsatt riktning: En trupp som länge tycktes ha en informell åldersgräns på max 27 värvade plötsligt både Danny Welbeck, 35, och Jordan Henderson, 36, inom loppet av en vecka.
På tal om nyförvärv borde Morgan Rogers kemi med Cole Palmer, tillsammans med João Pedros lovande form, ge supportrarna på Stamford Bridge en behagligare säsong att följa.
För Chelseas plånbok är det missade Europaspelet en katastrof – men är en fördel framåt vårkanten när andra klubbar måste hantera dubbla matcher. Xabi Alonso måste bara få alla bitar på plats från början.
Säsongens utropstecken
Detsamma gäller Tottenham.
Klubben har värvat friskt för att hålla Roberto de Zerbi nöjd och för att slippa ännu en förödmjukande kamp om överlevnad. Italienaren tycks även ha Lucas Bergvall till sitt förfogande, flyttryktena till trots. Hur mycket speltid mittfältaren kan tänkas få är svårt att gissa sig till nu när konkurrensen hårdnar ännu mer.
Och när vi ändå är inne på de svenska inslagen finns förstås några personliga önskningar inför säsongen: Att målskyttet lossnar för Alexander Isak i Liverpool. Att Gabriel Gudmundsson kan ta ännu fler kliv och se sitt frejdiga Leeds bli säsongens utropstecken (potentialen finns definitivt).
Att Dejan Kulusevski, med planetens hårdaste pannben, ska få dra på sig matchtröjan igen efter sin långa skadefrånvaro.
Och så har vi Viktor Gyökeres.
Det är uppenbart att Mikel Arteta föredrar att starta med den rörliga Kai Havertz i stora matcher mot exempelvis Manchester City och även Champions League-finalen.
Vad det innebär för Gyökeres på sikt återstår att se. Men det är i matcher som fredagens premiär, mot en hungrig nykomling, som svensken rimligtvis är som mest användbar. Det är då han kan visa varför vägen från Midlands till London via Lissabon plötsligt gick så fort.