Sam Smith
Hazel eyes
Capitol/Universal
POP För tre år sedan flyttade Sam Smith till New York för att vara tillsammans med sin fästman, designern Christian Cowan. På femte albumet ville popstjärnan från Cambridgeshire i östra England fånga kärlekshistorien i realtid.
Sam Smith vände sig till låtskrivaren Simon Aldred (Avicii, Liam Gallagher med flera). Det är första gången som den 34-åriga sångaren jobbar med samma person över ett helt album. Tidigare har artisten varit offer för en rastlös popsamtid, ofta till spretigt och ojämnt resultat.
Låtarna på ”Hazel eyes” skrevs på klassiskt vis med röst och akustisk gitarr. I eleganta öppningsspåret ”Everlasting love” fylls rummet även av stråkar, piano och trumpet. I detta tassande format får musiken någonting tidlöst och moget över sig som för tankarna till landsmän som George Michael och Sting.
Samtidigt: den här typen av singer-songwriter-pop kräver mycket av sitt låtmaterial för att inte landa i en mysig ljudkuliss för en hotellfrukost (vilket, handen på hjärtat, ”Hazel eyes” stundtals gör).
När den alternativa stjärnan Feist förgyller ”Moondance” uppstår någonting mer raffinerat, men samtidigt, lite vilset. I den sammetslena soulen ”My guy” är Smith tillbaka på hemmaplan med en rörande och queer kusin till ”My girl”.
Halvvägs in tar albumet en mörkare och mer tvivlande väg. Rädslan för de egna tillkortakommandena och för att förlora den nyvunna kärleken gör sig påmind i den trevande ”When he’s gone”. Smått Chris Isaak-kusliga ”Thief” är ett försiktigt utropstecken i samma mollstämda skala.
Likt många av artistens tidigare album vill emellertid ”Hazel eyes” åt lite väl många håll samtidigt. Den doo-wopiga ”Sugar rush”, som lånar sina basiga körer från Whams ”Wake me up before you go go”, hade passat bättre på en annan skiva.
Som om detta vore nyheter sjunger Sam Smith för övrigt byxorna av oss rakt igenom. I den fina och uppriktiga kärleksförklaringen ”Constant companion” utforskar britten sitt lägre Johnny Cash- och Elvis Presley-register.
I albumets höjdpunkt, ”Love is a stillness”, sjunger Smith charmigt förstrött över ett enkelt piano. Augustiluften letar sig in genom fönstret, en kaffekittel visslar på spisen och allt känns möjligt och nyförälskat. Den gudabenådade sångaren behöver ju inte mer än bara sin röst och ett piano (och han med de hasselbruna ögonen då).
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik