EU har flera starka sidor att bygga vidare på. Det har jag sett med egna ögon. Våra företag driver på den industriella digitaliseringen och ingår i kritiska delar av den globala teknikleveranskedjan. I EU finns också ledande forskare och AI-pionjärer som flyttar fram gränserna för innovation, med stöd av vårt växande nätverk av AI-fabriker.
Men var för sig räcker inte längre dessa starka sidor. EU är beroende av leverantörer utanför EU för över 80 procent av sina digitala produkter, tjänster och infrastrukturer.
”När viktig teknik utvecklas, tillverkas och kontrolleras på annat håll blir beroendet inte längre ett ekonomiskt val utan en strategisk risk.”
Den här situationen har inte uppstått över en natt. Den är resultatet av årtionden av olika beslut som var för sig var rationella: det var billigare att köpa än att bygga, snabbare att använda andras teknik än att utveckla egen, lättare att integreras i globala plattformar än att investera i egna alternativ. Varje beslut var förnuftigt i sig. Men sammantaget har de gjort att EU blivit alltför utsatt.
När viktig teknik utvecklas, tillverkas och kontrolleras på annat håll blir beroendet inte längre ett ekonomiskt val utan en strategisk risk. Detta framhölls tydligt i Draghi-rapporten från 2024: digital teknik är en viktig drivkraft bakom den ökande produktivitetsklyftan mellan EU och USA. Om man bortser från de viktigaste it-sektorerna har EU i stort sett hållit jämna steg med USA när det gäller produktiviteten. Men utan en starkare kapacitet inom digital teknik kan EU inte längre hänga med.
Därför har EU-kommissionen lagt fram ett paket för EU:s tekniksuveränitet. Vi behöver gå från reglering till innovation, från försiktighet till konkurrenskraft och från att konsumera till att själva skapa och säkra den teknik som våra ekonomier och demokratier är beroende av.
Med det här initiativet definierar vi vad teknisk suveränitet innebär och klargör en gång för alla att det inte är samma sak som protektionism. EU fortsätter att verka för öppenhet, partnerskap och sund konkurrens.
Men öppenhet behöver inte betyda sårbarhet. EU måste kunna göra sina egna val. Vi ska inte acceptera en framtid där kritisk infrastruktur, känsliga uppgifter eller industrins kapacitet är beroende av enskilda dominerande leverantörer utanför EU, särskilt leverantörer som inte kommer från likasinnade länder.
En tekniksuverän union innebär ett EU som hanterar det globala, ömsesidiga teknikberoendet med tillförsikt, minskar det strategiska beroendet och behåller sin handlingsfrihet. Det innebär inte nödvändigtvis att man måste sätta stopp för allt som kommer utifrån, för då kan det i vissa fall bli extremt dyrt.
Det betyder inte att vi ska göra allt själva. På en del områden bör vi satsa på teknik som utvecklas i EU. På andra områden kan det i stället vara både bättre och mer kostnadseffektivt att diversifiera våra leverantörer och samarbeta med partner som vi litar på. Det här tillvägagångssättet innebär att det kommer att finnas konkreta alternativ, så att europeiska företag och invånare har ett verkligt val att göra och även kan välja europeiska lösningar.
Paketet om tekniksuveränitet gäller tre brådskande prioriteringar som utgör byggstenarna för EU:s digitala framtid.
För det första lägger vi fram en ny strategi för halvledare – de små komponenter som driver det moderna livet och finns i allt från smarttelefoner, bilar och tåg till medicintekniska produkter, försvarsutrustning, flygplan och datacentraler. Version 2.0 av halvledarförordningen kommer att bygga vidare på EU:s styrka när det gäller konventionella chip, och bidra till att utöka kapaciteten för avancerade halvledare som i allt högre grad behövs för AI. Detta är avgörande om EU ska kunna vara innovativt, tillverka och konkurrera utan att utsättas för störningar som vi inte kan styra över.
För det andra ska rättsakten om moln- och AI-utveckling hjälpa oss att ta ytterligare ett stort steg mot att göra Europa till en AI-kontinent. Målet är att tredubbla EU:s hållbara datacentralkapacitet fram till 2030 för att tillgodose den ökande efterfrågan. Vi producerar alltmer data och måste därför också kunna lagra datan på ett säkert och tillförlitligt sätt, särskilt när det gäller kritiska tillämpningar och känsliga uppgifter.
”Vi måste också se till att datacentralerna inte bara förbrukar energi, utan blir en del av lösningen.”
För det tredje föreslår vi en ny EU-strategi för öppen källkod som ska hjälpa oss att utnyttja potentialen hos de mer än tre miljoner personer i EU som bidrar till öppen källkod och erbjuder digitala lösningar som tillverkats i EU, för EU, på grundval av europeiska principer och värden. Både förvaltningar och företag behöver bli bättre på att kontrollera, underhålla och anpassa den teknik som de är beroende av.
Dessutom finns det en fjärde viktig fråga som vi inte kan bortse från: den energi som krävs för att driva tekniken på ett miljövänligt och hållbart sätt. Utmaningen är inte bara hur vi kan göra den digitala tekniken grönare, utan också hur den digitala tekniken kan påskynda den gröna omställningen – med hjälp av banbrytande lösningar för att sänka energikostnaderna.
Vi måste också se till att datacentralerna inte bara förbrukar energi, utan blir en del av lösningen genom att bidra till att bygga upp ytterligare kapacitet för ren energi som gynnar både lokalsamhällena och ekonomin i stort. Detta är målet för vår strategiska färdplan för digitalisering och AI inom energisektorn.
Det här paketet är en byggsten för vår framtid. En framtid där våra fabriker kan använda europeisk industriell programvara, där våra sjukhus är fria att välja AI som utvecklats i Europa, där våra innovatörer kan använda europeisk programvara för att utveckla idéer och våra uppstartsföretag kan växa till globala ledare – här i Europa.
Det här är ett val. Och det är ett val som vi måste göra nu, tillsammans.
Henna Virkkunen, EU-kommissionens verkställande vice ordförande med ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati