När Sportbladet träffar den unge mittbackstalangen är han i Malmö på samling med det svenska P17-landslaget. Sedan dess har en sommar passerat och en ny säsong inletts i Tyskland för Warren Ngana, som initialt spelat matcher med lagets P19-lag under sensommaren.
– Det har varit utmanande. Nya saker, ny miljö, nytt folk, nytt språk, nytt land såklart. I början tar det tid att integrera sig i gruppen, men ju mer man kommer in i det så blir det som en ny familj. Folk tar hand om dig, du lär dig språket, de utvecklar dig som människa och som fotbollsspelare. Det är en bra grej, säger backtalangen, där och då efter en första hel säsong i Tyskland.
Detta i en klubb som har ett minst sagt bra ”track record” av att fostra talanger, men även att identifiera dem på transfermarknaden i tidig ålder. Det var fallet när RB Leipzig valde att köpa loss honom från Djurgården våren 2025.
– Det här är ju en milstolpe för Djurgårdens akademi, sade Dif:s akademichef Joel Riddez i samband med försäljningen, värd närmare 40 miljoner kronor.
Detta blott ett år efter att de plockat in honom från Dalkurd.
”Ett år är snabbt”
Bara att då, 2024, komma till Djurgårdsakademin var en omställning enligt backtalangen.
– Det var ju som att jag kom in i en ny värld. Med gym, bra anläggning. Där jag spelade innan så fanns det bara en plan, sen träning och sen hem. Så det kändes som att jag verkligen kom in i det här fotbollslivet, säger Ngana när han får beskriva den första av hans två stora flyttar i närtid.
– Det var mer disciplinerat, mer seriöst. Jag tog med det in till där jag är nu. Allt med disciplin, seriositet, proffsighet, kost, sömn och sådana grejer. För att sen kunna visa upp sig mot de lite större klubbarna.
Hade du kunnat tänka dig när du kom till Djurgården då, att inom ett år så kommer Leipzig och värvar dig för 40 miljoner?
– Nja, inte inom ett år om jag ska vara ärlig. Tänkte kanske två-tre år där någonstans. Men ett år, det är snabbt faktiskt.
Vad kände du när du fattade att Leipzig var intresserat? Och det var väl flera andra klubbar också?
– Jag tänkte att det var en jättestor grej. Jag tyckte jag tränade hårt och såg utvecklingen själv, att den flög rakt upp. Och jag hade mycket folk runt omkring mig. Agenter, familj, tränare som kunde ge mig råd och förslag på vad jag kan förbättra och vad jag kan tänka på i både motgångar och framgångar.
”Bevisar att mitt namn sprids över Europa”
Den som ”breakade” nyheten då var ingen mindre än sillyprofilen Fabrizio Romano.
– Det var en kul grej så klart. Jag hade inte så mycket koll på Fabrizio när jag spelade i Dalkurd. Jag hade inte så bra koll på fotbollsvärlden. Men sen när det där kom ut fick jag massa meddelanden om att ”du har hamnat på Fabrizios konto”. Jag blev jättechockad.
Du kände bara ”vad är det här för något?”
– Ja, exakt. Så ja, det är en stor grej faktiskt. Det bevisar att jag har jobbat hårt och att mitt namn sprids över Europa.
Det nämndes ju stora summor redan där. Hur påverkar det att veta att en klubb betalar flera miljoner för att du ska komma till deras akademi?
– Alltså, jag tycker inte det påverkar så mycket. Jag ser mer på vilken plan de har och vad som är bäst för mig för att komma ut till proffslivet.
Ngana fortsätter:
– Säg till exempel att en klubb vill ha mig för massa miljoner. Men det är inte säkert att jag får spela något eller får en bra utveckling. Den andra klubben ger dig bra lön, utrustning, tar hand om dig och hjälper dig att bli den bästa versionen av dig själv. Om du gör det bra kan du ta dig till A-laget. Jag föredrar det före det andra.
”Gillade inte tanken”
Och det är av den anledningen det blev Rasenballsport Leipzig. En klubb som inte bara likt tidigare nämnt har erfarenhet av talangutveckling. Utan även just specifikt mittbacksutveckling. Trots allt har Leipzig förädlat och exporterat mittbackar som Josko Gvardiol, Dayot Upamecano, Ibrahima Konaté och Mohamed Simakan de senaste åren.
Och Warren Ngana är just en mittback.
– Jag är en fysisk mittback, snabb, stark. Älskar att ha bollen, teknisk också. Bra i mina dueller.
Du är en sån mittback som, ibland när du får läge, tar bollen och bara kör rakt upp?
– Ja, exakt. Kan ta bollen framåt, hitta mittfältarna, hitta bakom backlinjen. Gillar att ha mycket boll.
Han har inte alltid varit mittback, utan var en gång i tiden anfallare – som skolades om.
Var du positiv till att flyttas till mittbacken från början?
– Nej, jag gillade inte tanken. Men man sa att man såg potential i och med att jag kunde komma långt. Så jag tänkte, om det är det de ser så...
Den som först såg det var hans gamla tränare i Dalkurd.
– Jag kom in i puberteten ganska snabbt och var mycket större än de andra. Så han testade mig där någon match och tyckte jag gjorde det bra. Sen var det typ så att när vi vann skulle jag få spela anfallare. Och sen när vi förlorade så...
Men jag kan tänka mig att det har hjälpt dig som back att ha en anfallarbakgrund?
– Ja, exakt. Det blir lite enklare för jag vet ju vad en striker vill göra. Vilka löpningar de tar, när de vill få bollen och inte få bollen.
”Djurgården hjälpte mig mycket”
Något som också hjälpt i utvecklingen var den mardrömsstart han faktiskt fick på sin tid i Leipzig när flyttlasset gick ifjol. En skada som höll honom borta i tre månader.
– I mitt huvud tänkte jag först att jag skulle vara borta i två-tre veckor. Att det var en småskada. Men sen när jag fick beskedet att det var tre månader så var det lite tungt. Jag tänkte att ”nej, jag kan inte komma hit och bli skadad”. Men jag tror att det var en positiv grej för mig. Att få lägga mer tid och fokusera på det jag behöver träna upp. Så jag tycker det hjälpte mig att bygga upp mig både kroppsligt och mentalt.
Väl när han var tillbaka blev det speltid i P19-laget. Samt även några träningspass på A-lagsnivå, där han fick tampas med spelare som Yan Diomande (Real Madrids rekordvärvning från Leipzig denna sommar) och norske landslagsyttern Antonio Nusa.
Vad är nästa mål för dig?
– Att slå mig in i A-laget. Att få så mycket erfarenhet och så mycket speltid som möjligt. Bara få spela liksom.
Har du något slutmål?
– Just nu är mitt fokus Leipzig. Att kunna slå mig in där och sen vad som sker i framtiden kan jag inte säga något om.
Oavsett vad som händer så är han tacksam för det, må så vara korta, mellansteget hos Djurgården.
– De gjorde det bra. De tog hand om mig, de visade mig hur man ska bete sig och så. Att när det går dåligt ska man ta det lugnt och inte lägga det på någon annan. De hjälpte mig mycket i Djurgården för att bli den spelare jag är nu.