Sverige står inför de största investeringarna i transportinfrastruktur i modern tid. Trafikverkets nationella plan för infrastruktursatsningar 2026–2037 omfattar närmare 1 200 miljarder kronor. Efter att remissversionen av den nationella planen presenterades i höstas har regeringen nu valt att, okommenterat, nästintill halvera satsningarna på forskning och innovation inom området. Det är ett beslut som är svårt att förstå och som riskerar att få negativa effekter för utvecklingen i hela bygg- och anläggningssektorn.
Stora infrastrukturprojekt hör till samhällets mest komplexa investeringar. De ska leverera rätt kvalitet, i rätt tid, till rätt kostnad och samtidigt möta höga krav på hållbarhet, robusthet och effektiv resursanvändning. Att lyckas med det kräver inte bara skickliga beställare och entreprenörer, utan också ett kontinuerligt kunskapsbyggande om vilka arbetssätt, affärsmodeller och tekniska lösningar som faktiskt fungerar.
Produktivitetsutvecklingen i bygg- och anläggningssektorn är svag. Det har konstaterats i utredningar under flera decennier. Senast 2018 visade Boverkets kartläggning av fel, brister och skador att omkring 111 miljarder kronor går förlorade varje år – det vill säga nära var fjärde investerad krona. Parallellt ökar komplexiteten i våra bygg- och anläggningsprojekt.
Omfattande kriminalitet i leverantörsled, skärpta hållbarhetskrav och kraftigt ökade materialkostnader på grund av det geopolitiska läget ställer nya krav på hur projekten planeras och genomförs. Det borde motivera ökade satsningar på forskning och innovation, inte neddragningar.
”Forskning handlar om att tänka nytt”
Regeringen konstaterar själv i sitt beslut till Trafikverket att ett av de prioriterade områdena för forskningen är att främja produktiviteten i sektorn. Det resonemanget blir dock svårt att ta på allvar när Trafikverket samtidigt bedömer att neddragningarna innebär att myndigheten knappt kommer ha möjlighet att finansiera ett enda nytt forskningsprojekt före 2029 – alldeles oavsett inriktning. Beslutet att minska forskningsbudgeten riskerar kosta mer än de miljarder som sparas.
Forskning handlar om att tänka nytt, om systematisk uppföljning och att sprida erfarenheter mellan projekt. På så sätt kan vi använda våra gemensamma medel så effektivt som möjligt. I ljuset av de stora satsningarna borde regeringen därför se investeringar i forskning som en möjlighet att satsa och utveckla vår bygg- och anläggningssektor. Då kan vi bygga upp kunskap och kompetens för framtida investeringar.
Vi behöver inte röra oss längre än till Norge för att hitta ett exempel på hur långsiktiga satsning på forskning kring stora offentliga investeringsprojekt hanterats annorlunda. Under mer än två decennier har staten finansierat ett nationellt forskningsprogram som följer stora projekt, analyserar beslut och återför kunskap till kommande investeringar. Resultatet är inte enbart mer och bättre forskning utan framför allt bättre beslutsunderlag, och en starkare beställarkompetens. Sverige borde inspireras av detta, inte gå i motsatt riktning.
Regeringens beslut skickar också olyckliga signaler om sektorns framtid. Om Sverige vill attrahera de skarpaste studenterna och unga talanger som vill lösa komplexa samhällsutmaningar måste hela samhällsbyggnadssektorn uppfattas som en framtidsbransch. Bygg- och anläggningssektorn riskerar nu istället tappa den kompetens som behövs för att möta framtidens utmaningar.
Neddragningen kommer få effekter långt efter att den här planperioden är över. Om vi vill investera i robust infrastruktur, stärka Sveriges konkurrenskraft och använda skattebetalarnas pengar effektivt måste vi:
1. Få ut mer värde av varje investerad skattekrona genom högre produktivitet, bättre kvalitet och ett systematiskt lärande mellan projekt,
2. Bygga upp den kompetens, innovationskraft och kapacitet som krävs för att genomföra de historiskt stora investeringar som väntar.
Det kräver långsiktig forskning, innovation och systematisk uppföljning av de projekt vi genomför. Historiska infrastruktursatsningar förtjänar historiska kunskapssatsningar. Inte historiska nedskärningar. Regeringen måste tänka om – forskning stärker våra investeringar och svensk konkurrenskraft.
Sofia Hansdotter, tekn. lic. VD, Byggherrarna Sverige
Lilly Rosander, ekon. dr., affärs- och branschutvecklingsexpert, Byggherrarna Sverige