GÖTEBORG. Det är långt ifrån alla idrottare förunnat att vara med om ett mästerskap på hemmaplan. För Vilma Julevik betyder möjligheten att få spela volleyboll-EM i Göteborg extra mycket.
När volleybollandslagets passare och nyckelspelare på en presskonferens inför EM pratar om sin mödosamma väg fram till fredagens premiärmatch i Scandinavium mot Montenegro börjar tårarna trilla ner för kinderna.
– Det känns fortfarande overkligt egentligen och jag blir känslosam bara jag pratar om det. Det betyder så himla mycket att få vara här, säger 26-åringen från Tuve på Hisingen.
Vi backar bandet till december 2024. Juleviks franska klubblag Evreux spelade sista matchen före juluppehållet. Hon skulle bara vända sig om och ta upp bollen när hela hennes volleybollvärld brakade samman.
Röntgenbilderna hemma i Göteborg visade att korsbandet var av och att även menisken och inre ledband i knäet var skadade.
Det var en allvarlig skada och VM i Thailand, dit de svenska damerna kvalificerat sig för första gången, turneringen som varit Juleviks stora mål, var inte att tänka på. Korsbandsskador tar tid att rehabilitera och även om det var 20 månader kvar till EM visste hon att även den drömmen riskerade att gå upp i rök.
– Jag kände, fy fan va' världen är orättvis. Här har man kämpat i flera år för det här och så tas det plötsligt bara i från en, utan att man kan göra något åt det, säger Julevik.
Men hon bestämde sig för att inte ge upp och började rehabiliteringen hemma i Göteborg med stöd av föräldrarna och storasyster Klara, också hon elitspelare, som genomgått samma typ av operation.
Ett halvår efter skadan hoppade hon in på kryckor i Scandinavium vid en handbollsmatch för att uppleva känslan av en fullsatt arena. Det blev en morot, något att sträva mot.
I januari var hon redo för comeback. I slutet av juli meddelade förbundskapten Lorenzo Micelli att hon är en av de 14 spelarna i den svenska EM-truppen.
– Mitt mål blev att ge mig själv den bästa chansen för att kunna vara med. Självklart har det gjort mig motiverad, säger hon.
Under de första sex månaderna av rehabiliteringen rörde hon knappt en volleyboll, men nu känner hon sig redo.
– Jag känner väl fortfarande att jag saknar lite styrka och snabbhet. Det fysiska tar lång tid att bygga upp. Men rent spelmässigt är det ingen större skillnad jämfört med före skadan, säger hon.
Julevik, som efter en kort tid i Hylte/Halmstad numera tillhör tyska ETV Hamburg, är tillsammans med Hilda Gustafsson det svenska lagets passare. Det är hon som ska servera Isabelle Haak och de andra smasharna de perfekta uppläggen – en nyckelroll för att det offensiva spelet ska fungera.
Julevik siktar på att sätta bollen inom ”tavlan”, det område i luften där anfallarna vet att bollen ska komma.
– Hur stor den tavlan är beror på vilken nivå man spelar på, men man kan säga att jag försöker att göra den så liten som möjligt för att göra det så lätt för anfallarna som möjligt, säger hon.
Det är med stor förväntan och lite pirr i magen som Julevik och Sverige på fredagskvällen inleder det första stora mästerskapet för damer på svenska mark med match mot Montenegro, som gör sitt första EM-slutspel.
Slovakien, Kroatien och Frankriike är tre andra lag i gruppen som Sverige har goda chanser att besegra. Tuffare lär det bli mot de regerande världs- och olympiska mästarinnorna från Italien, som Sverige möter på söndag.
Fyra lag går vidare till slutspel och Julevik är försiktig optimist.
– Italien vet vi är jättebra, men sedan tror jag att de andra lagen är ganska jämna. Det är klart att vi vill ta oss vidare från gruppen. Ni kan förvänta er bra matcher och ett svenskt lag som kommer att njuta av att spela i Scandinavium, säger hon.
Fakta.Sveriges gruppspelsmatcher i Göteborg
21 aug: Sverige–Montenegro
22 aug: Slovakien–Sverige
23 aug: Sverige–Italien
25 aug: Sverige–Kroatien
27 aug: Sverige–Frankrike
EM spelas också i Azerbajdzjan, Tjeckien och Turkiet. De fyra bästa lagen fyra grupper går vidare till åttondelsfinal.