Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Var sjätte kvinna i Sverige utsätts för någon typ av våld i nära relation. Det finns därför goda skäl för politiken att försöka göra mer. Men att syftet är gott betyder inte att det är en god idé att lansera förslag skjutna från höften.
Det är tyvärr så man behöver betrakta Moderaternas förslag i förra veckan om att införa ett öppet förövarregister. Registret skulle göra det möjligt att kontrollera om en person – till exempel den där Tinder-dejten eller pojkvännen – är dömd för våld i nära relation.
Frågan är om man lyckas göra det till mer än ett utspel. ”Vi måste vara beredda att göra saker vi inte gjort tidigare”, sade justitieminister Gunnar Strömmer (M) till TT.
Det är inte juridiskt oproblematiskt. Samma vecka som Moderaterna lanserade sitt förslag tillsatte regeringen en utredning om just gränsen mellan förtal och möjligheten att varna andra för risken att utsättas av en viss person. Någon enkel väg till ett öppet förövarregister finns alltså inte.
Förslaget bygger på en förlaga från Irland där man precis har lagstiftat om ett liknande register. Lagen, som kallas ”Jennie’s law”, är uppkallad efter en kvinna som blev mördad av sin manliga partner, ovetande om att han tidigare varit dömd för våld i nära relation.
Mot bakgrund av sådana fall är det inte konstigt att många vill kunna göra bakgrundskontroller på sina dejter och partners. Ett register skulle dock inte ge någon fullständig bild, utan bara visa vilka som har dömts. Frånvaron av en dom är inte samma sak som frånvaron av risk. Och många tidigare våldsbrott mot kvinnor anmäls aldrig. Ett register skulle därför riskera att ge en falsk känsla av trygghet.
Det finns också principiella invändningar mot en sådan reform, framför allt att det utmanar tanken att ett avtjänat straff ska följas av möjligheten att återgå till samhället.
Redan i dag finns det privata tjänster där man kan betala för att göra bakgrundskontroller för att till exempel se domar. Det är inte ett etiskt okomplicerat alternativ. Kommersiell exploatering, stigmatisering av dömda och utnyttjande av offentlighetsprincipen är aspekter som regeringen har tagit fasta på med ett förslag om att kraftigt begränsa dessa tjänster.
Men bara för att det är ett mindre dåligt alternativ, blir det inte automatiskt bra.
Med ett öppet register skulle det vara staten som samlade in och tillgängliggjorde brottsuppgifter för allmänheten. Men bara för att det är ett mindre dåligt alternativ än de privata tjänsterna, blir det inte automatiskt bra.
Dessutom finns ett integritetsproblem. Ett statligt öppet register är, precis som i de privata registren, integritetskränkande mot dem som har utsatts för brotten. En dom innehåller nämligen inte bara uppgifter om den dömde, utan ofta också om brottsoffret. Därför vill Moderaterna att offer först ska lämna sitt godkännande. Det stärker förslaget, men frågan är hur många som skulle gå med på det. Risken är att registret blir så begränsat att det inte går att använda.
Att vilja skydda kvinnor är enkelt att ställa sig bakom. Det svåra är att hitta verktyg som faktiskt gör skillnad utan att samtidigt skapa nya problem.
Ett förövarregister skulle inte öka den trygghet som Moderaterna säger sig vilja värna. Om det yttersta målet är att stävja mäns våld mot kvinnor behöver politiken i stället lägga kraft på att bygga ett rättssystem som upptäcker, utreder och lagför fler brott i nära relation. Med andra ord: lägga mindre kraft på att registrera gårdagens förövare och mer på att stoppa morgondagens.