The invite
Betyg: 5
BIO. DRAMAKOMEDI. USA, 2026. Regi: Olivia Wilde. Med: Olivia Wilde, Seth Rogen, Edward Norton, Penélope Cruz. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.47.
Michael Tapper är filmkritiker på kultursidan.
Sex är förlegat, om man ska tro alla larmrapporter om Generation Z:s motvilja till parning och barnafödande. På tv och bio går det tretton på dussinet av avtändande sexscener med hel- och halvpåklädda par som juckar blaserat. Vildare utlevelser i sängen förknippas med strypsex och andra övergrepp. Vaniljsex framkallar gäspningar.
Samtidigt är det hausse på Onlyfans och Pornhub, de sexfegas tempel. Fantasi utan risk för reality check med en livs levande partner, som numera kan bytas mot en AI-simulerad sängkamrat.
Den nygamla prydheten och dess pornografiska följeslagare är temat i Cesc Gays pjäs ”Grannarna på ovanvåningen”, som han filmatiserade 2020 – på tröskeln till det nya beröringstabuet: covidpandemin. Handlingen slog an en nervsträng, och filmen nyinspelades i Italien 2022, Schweiz 2023, Frankrike 2024 och Sydkorea 2025. En nederländsk-belgisk samproduktion är under inspelning.
I år har regissören och skådespelaren Olivia Wildes amerikanska version ”The invite” blivit en av sommarens kritiker- och publiksuccéer. Själv var jag skeptisk efter att ha genomlidit flera svenska humorshower späckade med könsord i platta skämt. Manusduon Will McCormack och Rashida Jones lyckas emellertid göra en genuint rörande och rolig dramakomedi där sex – eller rättare sagt bristen på det – blir ett symtom på ett medelålders pars livskris med spruckna drömmar och självförakt.
Wilde och Seth Rogen spelar gifta paret Angela och Joe som träffades i rock’n’roll-åldern för tjugo år sedan, då han var frontfiguren i ett lokalt band i San Francisco och hon var hans största fan. Efter bandets engångshit – Joes låt om Angela – ebbade karriären ut och ersattes av just det medelklassliv de tidigare föraktat med jobb, barn och ständiga renoveringsprojekt. Som om det inte var nog, hålls minnet av den svunna lusten vid liv av att grannarna ovanpå, pensionerade brandmannen ”Hawk” (Edward Norton) och sexologen Piña (Penélope Cruz), håller hejdundrande knullfester med vrålstön var och varannan natt.
Inbäddat innehåll
När Angela bjuder in till parmiddag uppstår ett obekvämt maktspel som några kritiker jämfört med klassikern på temat, ”Vem är rädd för Virginia Woolf?” Men likheterna är skenbara, för här representerar de sexuellt gränslösa grannarna något både skrämmande och lockande när de njutningsfullt redogör för ”menyerna” på sina swingerpartyn. Tragedi och komik kulminerar i skön förening under det förväntade partnerbytet, följt av en epilog som antyder att allt kanske bara varit en midsommarnattsdröm mitt i den grå vardagen.
Wilde använder skickligt bildkompositioner som understryker de växlande maktförhållandena. Speglar, fönster och rollfigurernas inbördes placeringar i rummet berättar lika mycket som skådespelarnas kroppsspråk, mimik och repliker. Ibland understryker kompositören Dev Hynes ett stämningsskifte med ett musikaliskt utropstecken. Som alltid i ett kammarspel är middagen en kraftmätning i maskspel, där även självutlämnande uppriktighet och krasst sanningssägande kan vara falskt.
Wildes panikångestflämtande Angela och Rogans självömkande surgubbe Joe kunde blivit en komisk förnedringsshow. Men deras destruktivt låsta roller i äktenskapet har drag vi alla som är över 40 med några förhållanden i bagaget kan känna igen oss i. Och skammen biter tillbaka med gifttänder, särskilt i munnen på den nervöst hö-hö-ande Seth Rogen, som levererar filmens mest etterdrypande repliker.