Lärare och poliser ser konsekvenserna när skolans resurser inte räcker till.
Elever som går ut grundskolan utan fullständiga betyg löper upp till 14 gånger högre risk att senare dömas till fängelse än elever som har godkänt i alla ämnen. Det visar Sveriges Lärares rapport F som i Fängelse, som bygger på registerdata från statistikmyndigheten SCB och Brå, Brottsförebyggande rådet, för över 600 000 elever. Sambandet är tydligt.
Redan ett eller två underkända betyg spelar roll. Elever med enstaka F har nästan fyra gånger högre sannolikhet att senare dömas till fängelse. För elever utan slutbetyg är risken upp till 14 gånger högre, när det gäller våldsbrott upp till 20 gånger högre.
I årskurs 9 lämnar 28 procent av eleverna grundskolan med minst ett underkänt betyg, och var femte elev har F i två eller fler ämnen. Det betyder inte att dåliga skolresultat i sig orsakar kriminalitet. Sambanden är mer komplexa än så. Psykisk ohälsa, socioekonomiska villkor och omfattande frånvaro i skolan spelar också roll. Men resultaten visar något politiker inte kan bortse från: skolan är en av samhällets viktigaste platser för att upptäcka problem tidigt och ge barn och unga en annan väg framåt.
Lärare ser elever som börjar halka efter och behöver särskilt stöd, mer tid eller fler vuxna omkring sig. När resurserna inte räcker växer problemen. Polisen möter senare en del av samma unga, när misslyckanden i skolan, utanförskap och kriminalitet redan har bitit sig fast.
Ju längre samhället väntar, desto mer omfattande insatser krävs och desto svårare är det att uppnå ett bra resultat.
Ändå pressas skolan av besparingar. Konsekvenserna blir större undervisningsgrupper, färre vuxna, mindre stöd och mindre tid för lärare att planera, följa upp och anpassa undervisningen. Det är något som drabbar alla elever, men hårdast dem som redan har sämst förutsättningar att lyckas. Därför är skolans resurser också en trygghetsfråga.
När en elev lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper begränsas möjligheterna till gymnasieutbildning, arbete och egen försörjning. Risken för utanförskap ökar.
I polisregion syd uppger 82 procent av Polisförbundets medlemmar i en Novus-undersökning att skolan behöver göra mer för att trycka tillbaka brottsligheten. Men skolan kan inte göra mer med mindre. Om de politiker som har makten vill att skolan ska bära ett större ansvar för det förebyggande arbetet måste lärare få förutsättningar att lyckas med sitt kärnuppdrag: undervisningen. Det kräver att elever får stöd när ett behov uppstår, inte efter månader eller år av väntan. Det kräver mindre undervisningsgrupper, fler utbildade lärare och tillräckligt med tid för undervisningen. Och det kräver en finansiering som inte gör elevers möjligheter inte beror på vilken kommun de råkar bo i.
För att vända utvecklingen med unga som begår grova brott krävs ett politiskt helhetsansvar.
Samhället behöver en polis som kan ingripa mot brott och ett rättsväsende som reagerar när brott begås. Men straff och andra ingripanden kan aldrig ensamma stoppa nyrekryteringen. Antalet barn och unga som från början hamnar i en situation där kriminella nätverk framstår som ett alternativ måste också bli färre.
Balansen mellan straff, andra åtgärder mot brott och förebyggande insatser måste bli bättre.
Nästan alla barn går i förskola, skola och fritidshem varje dag under många år. Där kan svårigheter upptäckas och kunskaper och framtidstro stärkas innan problemen blir akuta. I grunden handlar arbetet med att förebygga att unga dras in i grov kriminalitet om politiska prioriteringar.
När politiker inte ger skolan tillräckliga resurser innebär det att de accepterar att fler elever lämnar skolan utan de kunskaper de behöver och att problemen får hanteras senare. Uteblivna resurser till skolan är att skjuta problemen framför sig tills de hamnar hos socialtjänsten, polisen eller kriminalvården.
Vill vi minska nyrekryteringen till kriminalitet måste den politik som bedrivs börja där det fortfarande går att göra störst skillnad: i förskolan och skolan. Alla elever måste få rätt stöd i tid. Lärare behöver få rimliga undervisningsgrupper och tillräcklig tid för sitt uppdrag. Och staten måste ta ett större ansvar för skolans finansiering och resursfördelning.
Det är billigare, klokare och mänskligare att ge ett barn rätt stöd i skolan än att försöka reparera konsekvenserna tio år senare.
SKRIBENTERNA
Gunnar Norgren, ordförande i Polisförbundet region Syd
Björn Hedin, ordförande för Sveriges Lärare Helsingborg
Henrik Magnusson, ordförande för Sveriges Lärare Lund
Caroline Ström, ordförande för Sveriges Lärare Kristianstad
Maria Solis, ordförande för Sveriges Lärare Trelleborg
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.