Nyligen lyckades omkring 70 000 migranter, mest unga män, nå spanska Ceuta från Marocko. De flesta har återvänt, men händelsen uppmärksammas. En viktig bakgrund saknas dock i media: folkökningen. Befolkningen i Afrika väntas enligt FN öka från dagens 1,5 till 3,5 miljarder människor 2085. Jämfört med exempelvis östra och södra Asien är födelsetalen ännu höga i Afrika, särskilt söder om Sahara, i snitt drygt 4 barn per kvinna. Endast ca 25 procent av sexuellt aktiva par nyttjar moderna preventivmedel – de kostar pengar, är ofta svåra att skaffa, påstås felaktigt ge svåra skador, samt motarbetas av många religiösa ledare och andra män.
Situationen för befolkningen i stora delar av Afrika förvärras troligen kraftigt av folkökningen – vissa rapporterar att den kan medföra värre konsekvenser än klimatändringen. Men SIDA, EU, politiker och många forskare är i stort sett tysta i denna fråga. I Latinamerika och stora delar av Asien föll födelsetalen rejält mellan 1970 och 1995, och familjeplaneringsprogram och bistånd till dessa bidrog starkt. Detta gynnade även ekonomi och utveckling. Felsteg och tvång förekom i Kina, och i Indien under 2-3 år, men i de flesta utvecklingsländer var programmen frivilliga och framgångsrika.
Ofta sägs att ”bara de får utvecklas” och ekonomin förbättras så minskar ländernas födelsetal. Men jag och kollegan Malte Andersson har visat att födelsetalen i utvecklingsländer (1970 - 2015) sjönk samtidigt med ökat bruk av preventivmedel, men inte med ekonomisk tillväxt (BNP och konsumtion per person). Preventivmedel ingår i familjeplanering, som även bidrar till att förändra sociala normer om stora barnkullar.
Problemet förnekas ofta i klimatdebatten. Där utelämnas vanligen följande slutsats från IPCC 2022, FN:s klimatorgan: ”globalt förblev BNP per person och folkökning de starkaste drivkrafterna för växthusgaser […] under det sista årtiondet (robust evidens, stor enighet)”.
Världens klimat, ekosystem och biologiska mångfald försämras av allt fler människor och ökande konsumtion per person, inte minst i Väst. I länder med stark folkökning förstörs miljö och ekosystem snabbt. Genom bistånd till familjeplanering (FP) och mindre barnkullar kan livsmöjligheterna förbättras, särskilt för kvinnor och barn. Men idag går knappt 0,5 procent av allt internationellt bistånd till FP.
Debatten har pågått länge, och många menar att folkökning är ett icke-problem; omfördelning av rikedomar antas lösa problemen. Andra antar att mer teknologi och energi ger lösningen. IPCC drog sin slutsats – men den utvecklades inte till åtgärder.
Efter framgångsrika FP-program i världen 1965 - 1994 hölls i Kairo 1994 den tredje FN-konferensen om befolkning. Där betonades starkt SRHR, ”sexual and reproductive health and rights”, på bekostnad av FP. Rättigheter är förstås viktiga, men FP-biståndet inom området sexuell hälsa minskade från 55 procent till bara 5-6 procent på drygt 10 år. Och folkökningen blev närmast tabu som debattämne inom FN och i Väst. Trots att världsbefolkningen växte med nästan en miljard det följande decenniet, till 2004 då nästa FN-konferens skulle hållits – men ströks. Överbefolkningen har alltmer blivit en realitet. Kan alla 8,2 miljarder människor få del av de rättigheter som ofta framhålls i media?
Åter till Marocko: landet startade ett FP-program 1965, då födelsetalet var ca 7 barn per kvinna. Men familjeplaneringen fick en svag start och föga stöd från landets ledning. Först på 1980-talet ökade rådgivning och bruk av preventivmedel, från 7 procent till 63 procent 2004. Idag är födelsetalet relativt lågt, i snitt 2,2 barn per kvinna. Mellan 1985 och 2025 ökade populationen från 22 till 38 miljoner – det tar tid att bromsa folkökning via FP-program! Idag förmår Marocko inte ge arbete åt alla, ungdomsarbetslösheten är ca 35 procent.
Situationen är allvarlig i de 45 länderna söder om Sahara med födelsetal på 4,3 barn per kvinna. SIDA måste kasta skygglapparna, föregå med gott exempel och ge ökat stöd till familjeplanering där det efterfrågas, i Afrika och andra länder.
Gästskribenten
Frank Götmark är ekolog och professor emeritus vid Göteborgs Universitet