Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Det var förmodligen brist på erfarenhet som gjorde att Estland inte ville ha samma stora invandring som Sverige.
Den tesen fördes fram i Dagens Nyheter när migrationsvågen stod som högst 2015. Tidningen rapporterade storögt och starkt negativt från europeiska länder som hade valt en annan väg än Sverige. Danmark framställdes förstås i negativ dager. Men också Estland.
”Så som i Stockholm vill vi inte ha det i Estland”, citerades en person i ett reportage från Tallinn, vilket läsarna skulle förstå som ett uttryck för inskränkthet och okunskap.
Det observerar författaren Johan Lundberg i sin nya bok ”Rikslikaren: Radikalism och agenda i Dagens Nyheter från 1964 till i dag” (Timbro förlag). Lundberg noterar att det mer sannolikt var Estlands historia av migration som förklarade landets avvaktande hållning under migrationsvågen. Och att det nu i stället är Sverige som behöver Estlands hjälp för att hantera den våldsvåg som i hög grad härrör ur våra migranttäta områden.
Det klientelet har Estland redan från början gjort klart att man inte vill ha.
Denna månad påbörjas det samarbete mellan Sverige och Estland som innebär att Sverige hyr platser på anstalten i Tartu för interner i den svenska Kriminalvården. Det ska så småningom finnas plats för upp till 600 svenska intagna, varav 30 skulle skickas under augusti. I tisdags landade det första planet, men med bara fyra interner ombord.
En granskning av Expressen och den estniska tidningen Delfi har nämligen visat att flera av de personer som Kriminalvården har velat placera i Tartu har kopplingar till gängkriminalitet. Och det klientelet har Estland redan från början gjort klart att man inte vill ha. Totalt har landet nu stoppat 20 av 37 personer, bland annat på grund av gängkopplingar eller risk för radikalisering.
Den estniska justitieministern Liisa Pakosta förklarade i en intervju att en majoritet av personerna på listan inte klarade landets säkerhetsprövning.
”Från och med nu är det helt klart att personer som kan vara kopplade till nätverkskriminell verksamhet inte ens kommer att övervägas. Den inre säkerheten är en absolut prioritet för oss”, tillade hon.
Den självbevarelsedriften – klart och tydligt uttryckt och med hänvisning till den egna befolkningens trygghet och säkerhet – kanske till slut kan tjäna som inspiration för Sverige.