Vissa idéer föds ur en känsla, andra väcks av en fråga. När Sara Kristofferssons förläggare föreslog att hon skulle skriva en bok om huset som hon bodde i, var hennes första reaktion blankt nej.
”Jag begrep inte alls poängen. Man blir lätt hemmablind. Men jag lät tanken gro, började gräva i en persons livsöde – operasångerskan Isobel Ghasal-Öhman – och insåg plötsligt att det var en lysande idé”, berättar hon.
Vi ses i hennes trea, en 93 kvadratmeter stor lägenhet på bottenvåningen, vilket i Laurinska huset innebär typ i husets midjehöjd eftersom det klättrar på berget.
Ingången är från Bellmansgatan. Emellanåt får man trängas med turister som vill se huset där scener i Hollywoodversionen av filmen ”Millennium” spelades in.
Den pampiga byggnaden är omöjlig att missa när man närmar sig Södermalm från Gamla stan.
”Man behöver ju inte vara uppvuxen i Stockholm för att ha sett det här huset. Alla vet vilket det är och det har ju någon sorts dragningskraft”, säger Sara Kristoffersson.
I Stockholm finns många byggnader med torn och spiror – varför är Laurinska huset en sådan ögonmagnet?
”Den spektakulära placeringen på höjden är förstås en förklaring. Högst där uppe har huset intagit en utkikspost, och från paradvåningarna öppnar sig ett vidvinkelperspektiv över huvudstaden.”
Att skriva boken har för henne känts som att bli arkeolog i sitt eget hem. Laurinska huset är en tidsmaskin som fångar Stockholms sociala och ekonomiska förvandling.
Allt började med kultureliten. I slutet av 1800-talet gav konsthistorikern och förläggaren Carl G Laurin huset dess namn och själ.
Hans salonger utgjorde epicentrum för Stockholms intellektuella, där vänner som Hjalmar Söderberg och konstnärsparet Hanna Hirsch Pauli och Georg Pauli möttes.
Men palatset har inte bara varit en scen för det vackra. Som kontrast fanns en mörk baksida.
Nazistgruppen ”Brun Marin” hade sitt tillhåll i husets källare under andra världskriget – komplett med hakkorsfanor och medlemskartotek.
Översättaren Elsa Thulin, som bodde i huset, anade oråd och slog larm. Samtidigt, ovetande på våningarna ovanför, bodde den judiska familjen Urwitz.
I decennier innehöll fastigheten endast hyresrätter, men 1970-talets politiska vindar skulle förändra den saken. Laurinska huset var tidigt ute i den ombildning av hyresrätter till bostadsrätter som svepte över landet, och i synnerhet Stockholm på 1990-talet.
Drivande i ombildningen av just Laurinska huset var Olle Wästberg, en av dåvarande Folkpartiets nyblivna riksdagsmän som tillsammans med sin fru, politikern Inger Wästberg, hade flyttat in i huset valåret 1976.
”De var insatta i frågan och tog upp diskussionen med de andra boende”, berättar Sara Kristoffersson.
Intresset var stort, 26 av de 29 hyresgästerna ville köpa. Efter förhandlingar landade priset för hela fastigheten på 9,4 miljoner kronor. Det var en överkomlig summa med tanke på att huset ursprungligen hade kostat 360.000 kronor att bygga 1891, i dagens penningvärde motsvarande cirka 25 Mkr.
Ombildningen inledde en ny era för huset.
Journalisten Lars Peder Hedberg, bland annat känd för att ha skapat krogbibeln White Guide, flyttade in.
Under yuppieeran på 1980-talet ägde finansmannen Tomas Fischer, en av tidens mest omskrivna aktieklippare, en av våningarna.
I det berömda tornrummet höll musikproducenten Anders Burman hov. Det var i hans sovrum som Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström ska ha utkämpat en legendarisk gitarrduell.
Symbolen för den nya ekonomiska guldåldern blev kanske tydligast när dåvarande Astrachefen Håkan Mogren flyttade in på 1990-talet och skapade ett 502 kvadratmeter stort residens genom att slå ihop två paradvåningar på totalt tio rum.
Med privat chaufför och en livsstil som speglade näringslivets nya stjärnstatus blev han en symbol för den maktförskjutning som skedde när kapitalet på allvar erövrade Södermalm.
Men Laurinska husets dragningskraft handlade inte bara om pengar. När artisterna Eva Dahlgren och Efva Attling blev ett par bodde redan den förra i operasångaren Isobel Ghasal-Öhmans gamla våning. Byggnaden blev rikskänd som ”huset där Eva och Efva bor”.
Eva Dahlgren hade köpt i rätt tid. I dåvarande räntekrisen efter att fastighetsbubblan spruckit i början av 1990-talet fanns nämligen inga andra budgivare.
Byggnaden fortsatte att locka entreprenörer. Vid millennieskiftet, under it-bubblans mest febriga dagar, dök en ung Fredrik Eklund – son till ekonomiprofilen Klas Eklund – upp. Han lyckades köpa den övre källaren, samma utrymmen där nazisterna en gång haft sitt tillhåll.
”Man kan väl säga att när andra byggde vindsvåningar så har man utnyttjat källaren här i huset”, säger Sara Kristoffersson.
Efter bara ett år sålde Fredrik Eklund med vinst. Affären gav mersmak. Kort därefter flyttade han till New York och blev stjärnmäklare i tv-showen ”Million Dollar Listing”.
Samtidigt fortsätter förvandlingen. Den våning där Håkan Mogren en gång residerade totalrenoveras nu.
”Det är som att huset ständigt perforeras, som en ihålig ost. Nya kök, nya planlösningar. Varje ny invånare sätter sin prägel.”
Förbättringspotential finns för fastigheten, även i liten skala. På den mässingsskylt i entrén som skvallrar om dagens boende är finansfamiljen Mittereggers namn felstavat (det andra e:et saknas).