The invite
Regi Olivia Wilde, med Olivia Wilde, Seth Rogen, Penélope Cruz, Edward Norton.
FILMRECENSION. Sarkasmen haglar i perverst roligt kammarspel baserad på spansk pjäs.
Olivia Wildes tredje film som regissör är hennes vassaste.
DRAMAKOMEDI. ”Vi älskar laddad stämning”, säger grannarna efter att de har klivit rakt in i ett äktenskapsbråk.
Ljuvligt laddad stämning blir det också i hajpade kammarspelet ”The invite” som orsakade hätsk budgivning mellan distributörerna efter visningen på Sundance filmfestival.
Smekmånaden är sedan länge över för Angela (Olivia Wilde) och Joe (Seth Rogen). Den passionerade glöden har inte bara slocknat utan bytts ut mot en rykande bitterhet gentemot varandra.
Det blir tydligt redan när Joe kliver in genom dörren. Angela har bjudit över de nya grannarna från våningen ovan och har stressat hela dagen för att få allt perfekt. Ny matta är inköpt. Ost- och charkbrickan är framdukad.
Joe har såklart missat att köpa med vin på hemvägen. Han är inte heller vidare pepp på att få besök av grannarna som hållit familjen vakna om nätterna med sitt högljudda sexande. Inte för att han har något att säga till om. Det ringer på dörren och in kliver Piña (Penélope Cruz) och Hawk (Edward Norton).
Sarkasmsalvor
Paret blir inte skrämt av sarkasmsalvorna som flyger mellan deras värdar, tvärtom har de inte några problem alls med brutal ärlighet. Under kvällen visar det sig att gästerna också har ett förslag till Angela och Joe – av mer sexuell natur.
Hela handlingen utspelar sig under en enda kväll i en lägenhet i San Francisco. Som oftast är fallet när en film känns som en pjäs tog historien också sin början på en teaterscen. Spanska pjäsen av Cesc Gay blev filmen ”The people upstairs” (”Sentimental”, 2020) som sedan fått otaliga remakes runtom i världen. Amerikanska ”The invite” är den sjunde nyinspelningen!
Fler är på väg på fler språk. Då vet man att berättelsen träffar något universellt.
Manuset, skrivet av skådespelaren och regissören Rashida Jones (”Quincy”, 2018) och Will McCormack, är utsökt. Inte minst är det Olivia Wildes regi (som förutom att spela Angela även sitter bakom kameran för tredje gången) som gör att remaken övertrumfar det spanska originalet som känns tam och tandlös i jämförelse.
”The invite” är perverst rolig. Amerikanerna har skruvat upp det till en helt hysterisk nivå. Det sicksackas friskt mellan syrliga repliker, förkrossande allvar och fysisk komedi. Dialogen är rapp och punkterna så ömma att man ryggar till själv i biostolen. Här finns inga marginaler kvar.
Panikattacken är en förstörd sufflé bort och nästa dräpande replik hänger konstant i luften. Man blir lite knockad över hur arga de är på varandra. Hur har de någonsin hållit ihop så länge? Hade man själv varit grannen hade man flytt fältet redan innan fördrinken hällts upp.
Men det är också mötet mellan dessa två så olika par som det dråpliga uppstår i denna fars som för tankarna till både ”Vem är rädd för Virginia Woolf?”, Woody Allen och Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”.
Tajt klippning
Fotot är snyggt och gör att man inte tröttnar på att vara i lägenheten eller känner av teater-DNA:t för mycket. Klippningen är tajt och musiken glömmer aldrig att meddela ifall du ska vara stressad eller sentimental.
Skådespelarkvartetten är strålande. Seth Rogen har som vanligt svårt att inte spela Seth Rogen, men Olivia får honom att göra det bra – även om hans rollfigur såklart röker på i filmen. Olivia själv är fantastisk som nervösa Angela men det är Penélope Cruz och Edward Nortons mer självsäkra rollprestationer som gör att man inte förgås av hätskheten mellan Angela och Joe.
”The invite” är en inbjudan du inte vill tacka nej till.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.