Omvärldsutvecklingen har tagit en riktning som gör att Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Förhoppningen om ett fredligt 2000-tal och en demokratisk utveckling i Ryssland gick tidigt fel.
De gamla partiernas passiva inställning till Rysslands invasion mot Georgien 2008 och Ukraina 2014, tillsammans med åratal av nedprioritering av totalförsvaret, försatte Sverige i ett svagt utgångsläge när Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022.
Under de senaste åren har flera konkreta incidenter visat hur främmande makt försöker kartlägga, påverka och inhämta information i Sverige. Den aktuella nyheten om de ryska turisterna i Gävle är dessvärre inte en isolerad händelse. Liknande tillvägagångssätt har återkommande uppmärksammats i anslutning till militära områden i Sverige och våra nordiska grannländer. Ryssland har heller inte nöjt sig med att endast inhämta underrättelser. Man har ägnat sig åt både sabotage och mordplaner i Europa.
Det senaste spionärendet visar med all tydlighet hur främmande makt löpande försöker påverka politiskt beslutsfattande i Sverige. Men den nuvarande säkerhetspolitiska lagstiftningen är långt ifrån tillräcklig och ger inte myndigheterna de verktyg som krävs för att motverka detta.
För att på riktigt möta dessa säkerhetshot vill Sverigedemokraterna se ett omfattande paket:
1. Vi vill återinföra möjligheten att upprätta tillfälliga skyddszoner kring särskilt skyddsvärda försvarsanläggningar, så att polisen och militära skyddsvakter kan stoppa och kontrollera misstänkt verksamhet innan skadan är skedd. Med dagens lagstiftning kan främmande makt ofta kartlägga militära anläggningar hela vägen till objektgränsen innan myndigheterna har möjlighet att ingripa.
2. Dessutom behöver möjligheten till att återinföra skydds- och spärrområden utredas. Konkret skulle det innebära att medborgare från vissa länder inte kan beträda känsliga områden. I ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge med en allt tydligare hotbild från främmande makt krävs effektiva verktyg och möjligheter att begränsa utländska medborgares vistelse i vårt avlånga land.
3. Därtill måste staten få möjlighet att tvångsinlösa fastigheter som kan utgöra ett säkerhetshot. Det kan gälla allt från rysk och iransk underrättelseinhämtning till kinesiska investeringar i svensk infrastruktur. Två aktuella exempel är en fastighet på Muskö och en ortodox kyrka i Västerås som väckt allvarliga säkerhetsfrågor. Sverigedemokraterna lyfte behovet av lagändringar redan 2023, sommaren 2026 tillsattes en utredning men med besked först i mars 2027. Det är för sent och för långsamt. Finland agerade skyndsamt med lagändringar för att kunna tvångsinlösa ryskägda fastigheter som bedöms utgöra ett säkerhetshot. Sverige bör göra detsamma.
4. Vi vill även se en översyn av ackrediterad personal vid ambassader som har bedrivit spionage eller liknande mot Sverige. Personal på utländska ambassader ska inte kunna syssla med verksamhet som är fientlig mot Sverige. Personer med en sådan historik ska inte få diplomatisk ackreditering i landet från början.
5. Även viseringsprövningen för ryska medborgare behöver skärpas inom ramen för EU:s regelverk. Visum bör endast beviljas för särskilt trängande ändamål, samtidigt som Sverige behöver höja kraven för säkerhetsinvändningar enligt artikel 22 i Schengenförordningen. På så sätt får vi bättre kontroll över ryska medborgare som försöker komma till Sverige via sydeuropeiska länders visum.
6. Slutligen behöver informationsdelningen och registreringen av riskprofiler i Schengens informationssystem utökas för att snabbare kunna neka inresevisum för ryska medborgare som tidigare ägnat sig åt säkerhetshotande verksamhet.
Dessa åtgärder skulle höja tröskeln för främmande makts verksamhet i Sverige markant. Sverigedemokraterna har länge varnat för det ryska hotet och drivit på för en skarp och förebyggande säkerhetspolitik medan partier som Socialdemokraterna allt för ofta i efterhand fått konstatera att man borde gjort mer. Den passiviteten har Sverige inte längre råd med. Rysslands krig i Ukraina och den växande sabotageverksamheten runt om i Europa är tydliga varningssignaler att hotet inte kommer att försvinna av sig själv. Finland och Polen har redan dragit den slutsatsen och agerat kraftfullt. Det borde även Sverige göra.
Vi har idag redan flera juridiska och diplomatiska verktyg i Sverige för att försvara rikets säkerhet. Det som saknas är den politiska viljan att använda dem. Sverigedemokraterna har den vilja och de förslag som krävs för att återupprätta tryggheten i Sverige i ett osäkert omvärldsläge. Det är dags att ta Sveriges säkerhet på allvar.
Aron Emilsson (SD), ordförande i utrikesutskottet
Matheus Enholm (SD), vice ordförande i försvarsutskottet