Ebbe Gertten är journalist.
När jag lämnade Malmö för Stockholm 2023 var Karlskronaplan en själlös plats. Tröls hade bommat igen sedan länge och Tangopalatsets glansdagar var ett minne blott. Torget var tomt. Det enda i närheten var kaféet Flax och vinbaren Ava, som ligger på andra sidan Amiralsgatan.
I flera år har jag följt utvecklingen på håll och sett Karlskronaplan vakna till liv. Krog efter krog har öppnat, fler är på gång, och folk rör sig i området igen. Det är precis den förvandling en stadsdel (och styrande politiker) drömmer om. Själv bor jag numera vid Sorgenfri IP, bokstavligen ett stenkast ifrån Karlskronaplan. Utvecklingen får gärna fortsätta hitåt.
Malmös pågående förvandling är faktiskt en stor del av varför jag till slut lämnade Stockholm och flyttade hem igen. Det som gör Malmös hippaste ställen unika är att de drivs av riktiga människor och inte konglomerat som Stureplansgruppen i Stockholm. Unga Malmöbor med driv har valt att göra Möllevången till en mer levande plats.
Därför var det häpnadsväckande att läsa Sydsvenskans artikel om festandet på Karlskronaplan. En av personerna som vill kväva utvecklingen är Paul Utter – samma man som en gång drev Tangopalatset och gav liv åt kvarteret i över tio år. Han av alla borde veta hur mycket liv en död plats suger ur en stad. Utan restauranger, barer och kultur är Karlskronaplan bara en parkering med lägenheter runt om.
Men det är inte Utter som förvånar mig mest, det är de andra grannarna. En kvinna säger att området var lugnt när hon flyttade dit i januari, som om det vore ett bevis på att något förstörts sedan dess. Som Sara Berg skrev på kultursidan: den som köpte sin lägenhet för ett halvår sedan borde inte vara överraskad.
Jag har sett den här filmen förut: i Stockholm där jag tidigare bodde. Det är synd, för Stockholm borde vara ball, men nu är det en piss-stad. Sveriges huvudstad, landets största stad, borde sjuda av liv, kultur och nattliv i världsklass. Istället har man klagande grannar, en tillståndsbyråkrati som verkar konstruerad för att strypa allt som är roligt och olika förvaltningar som skickar ärendet mellan varandra. Under tiden lever krögarna i ovisshet, med ökade kostnader och hot om indraget tillstånd hängande över sig.
Just nu pågår det tydligaste exemplet under Skanstullsbron, där klubben Trädgården, en av stadens mest älskade mötesplatser i över femton år, fått sitt bygglov upphävt efter klagomål från tre grannar. Tre personer. Det var allt som krävdes. Till och med regeringen har insett det sjuka och pratar nu om mer flexibla bullerregler, för att förhindra att den här typen av enskilda överklaganden får så orimligt stora konsekvenser. Att Ulf Kristersson måste rycka ut för att rädda en nattklubb från klagande grannar säger något om hur illa det är ställt.
Malmö får inte bli som Stockholm. Malmö får inte bli en stad där enstaka grannar kan stänga ner de verksamheter som gör kvarteren levande. Städer med puls är aldrig helt tysta, det är priset för att bo mitt i något som faktiskt lever, och det är väl värt att betala.
Så här är mitt erbjudande, på fullaste allvar: Om Karlskronaplans klagande grannar verkligen inte klarar av ett levande kvarter ställer jag gladeligen upp som flytthjälp. Helt gratis. Jag bär gärna era kartonger till en lägenhet där det är tyst varje kväll året om. Lämna Freden, Bar Bobo och resten av kvarteret ifred. Malmö behöver fler ställen som skänker glädje, inte färre.