– Det kommer inte vara någon som i dag trampar på den här jorden som kommer få vara med och uppleva det vi har upplevt.
Orden kommer från Anna-Karin Kammerling. Hon har just slagit sig ner under ett parasoll utanför simarenan Centre Aquatique i Paris, där hon är på plats för att bevaka EM som expert för Radiosporten.
Den hon pratar om, Sarah Sjöström, sitter bara några meter bort.
– Det är ju ett privilegium att få följa simningen och sporten på nära håll och dessutom med det Sjöström presterat genom åren, det kommer inte vara någon inom svensk simning med de framgångarna som hon haft, säger Anna-Karin Kammerling.
Anna-Karin Kammerling
Ålder: 45
Bor: Ankarsvik på Alnön utanför Sundsvall
Familj: Maken Jesper och barnen Sally, 12, Morris, 15, och Milton, 16
Meriter: Sju världsrekord, 32 individuella EM- och VM-medaljer och ett OS-brons. Paradgrenen var 50 meter fjäril.
Anna-Karin Kammerling bevakar sedan 16 år tillbaka de större simtävlingarna, vid sidan om sitt andra jobb, och det hon sett under EM i Paris gör henne bekymrad ur svensk synvinkel.
– Jag önskar att jag kunde säga att man ser på det med tillförsikt, men det är snarare lite oroväckande skulle jag säga. Det är en stor trupp, men det är alldeles för få som kliver fram och slår personliga rekord, så förbundet har lite att fundera på, säger hon och fortsätter:
– Internationell simning går framåt hela tiden, men svensk simning hänger ju inte med i den takten.
Hon poängterar att hon har för lite insyn för att ha svar på varför, men tillåter sig att tänka högt.
– Är det för få som är beredda att lägga ner arbetet? Hur ser tränarutbildningsnivån ut? Hur mycket tid har man i 50-metersbassänger?
Det hon vet med säkerhet är att hon saknar profiler inom svensk simning. Under hennes egen tid som aktiv fanns bland annat förbundskaptenen Hans Chrunak, som tidigare i sommar gick ur tiden.
– Jag gillade honom jättemycket. Det är klart att det var jättestora framgångar sportsligt, men han satte också svensk simning på kartan med sitt ledarskap. Han var tydlig och ganska vass i sina argument men han såg en också, fast man kanske inte alltid trodde det.
– Simmarna ska synas först men jag tror det är jätteviktigt att vi har profiler även bland ledarna, annars blir simningen anonym och just nu utan Sjöström är svensk simning lite anonym.
”Klart man önskat att de inte var här”
På plats under mästerskapet i Paris är även ryska och belarusiska simmare, som nu för tiden tillåts tävla igen. På EM sker det under neutral flagg, men internationella simförbundet har under våren beslutat att tillåta egen flagg och nationalsång framöver.
Svensk Simidrott har vid flera tillfällen riktat kritik mot såväl internationella som europeiska simförbundets beslut att tillåta ryskt deltagande och Anna-Karin Kammerling är även hon tydlig med sin ståndpunkt.
– Det är klart att man önskat att de inte var här, det tycker jag. Sen är det ju svårt att säga att idrotten inte handlar alls om politik också, någonstans går ju allt in i varandra. Men nu är de här, så det är inget vi kan styra över.
Nyligen meddelade dessutom det europeiska simförbundets ordförande Antonio Silva, i en intervju med ryska nyhetsbyrån Tass, att Ryssland kan komma att stå som värd för EM 2028.
– Det känns ju helt fel, i så fall. Så det hoppas jag inte blir så, utan jag hoppas att de tänker om.
Nya livet vid sidan av simningen
Vid sidan om extraknäcket på Radiosporten har Anna-Karin Kammerling gjort karriär i en annan bransch. Hon tog examen som civilekonom redan 2008, samma år som hon slutade med simningen, och hade tack vare det inga problem med att hitta rätt i tillvaron efter den aktiva karriären.
– Jag var bestämd på att läsa något under tiden och började känna att ”det här håller inte på för evigt”. Jag visste inte vad jag ville göra, men ville läsa något som inte var på distans för att få kontakt med ett annat sammanhang.
Direkt efter avslutad utbildning påbörjade hon en traineetjänst hos en av hennes sponsorer, Norrporten, och därefter har hon blivit kvar i fastighetssvängen. Sedan ett par år tillbaka jobbar hon på HSB, där hon nu är chef för den tekniska förvaltningen i Södra Norrland.
– Jag trivs jättebra och precis som i idrottens värld handlar det ju om att leda och utvecklas tillsammans. Vi är ju ett team liksom och det är det som är drivkraften för mig, jag har egentligen inget behov av att vara chef eller ledare.
Har du haft några tankar på att ge dig in än mer i simvärlden än vad du är nu?
– Jag skulle väl inte säga att den dörren är stängd. Det finns liksom ett engagemang och en drivkraft inom idrotten som jag tycker man sällan kanske hittar i näringslivet på samma sätt, som är så där genuint nördigt liksom.
– Så visst, ibland kan man känna att blir det rätt tillfälle så skulle det absolut vara intressant, men det behöver inte vara simning i sig utan idrotten överlag. För jag tycker den har sån otrolig betydelse för hela samhället.