Det är inte oklart vem som är den mest påpassade spelaren inför volleyboll-EM i Göteborg.
Landslagets presschef ursäktar sig:
– Isabelle har ett tajt schema, det är därför ni får vänta.
Men när landslagets stora stjärna slår sig ner är hon inte stressad. Hon är på bra humör och skojar om att hon ska svara så kort hon kan.
Tajt schema?
– Ja!
Det är inte så konstigt heller. Isabelle Haak har blivit utsedd till den mest värdefulla spelaren var hon än spelat: i den turkiska ligan, i den italienska ligan, i Champions League och i klubblags-VM – där hon i fjol blev den första spelaren att få utmärkelsen för tredje gången.
Nu gör hon sig redo för ett mästerskap på hemmaplan. Det är första gången Sverige anordnar EM sedan 1989.
– Det känns väldigt mäktigt att få kliva in i Scandinavium. Man försöker föreställa sig publiken där och känslan när man kliver in. Jag tror att det kommer att vara häftigt att sjunga nationalsången. Vi kommer att sjunga det högsta vi har sjungit, säger Isabelle Haak.
Du ser redan bilder framför dig?
– Absolut. Nu när alla också frågar: ”Hur känns det?”. Vi har publiken bakom oss och mycket familj och vänner. Det är skönt också att vi blir hypade av publiken och inte utbuade, skrattar hon.
I takt med damlandslagets framgångar de senaste åren – med segern i European League-finalen mot Slovenien i juli färskast i minnet – har intresset för volleyboll ökat.
– Ja, det har verkligen varit ett uppsving nu. Det är kul att se att så många börjar och köar för att börja med volleyboll.
Hur viktigt är det här mästerskapet för svensk volleyboll?
– Jag tror att det kommer att ge ännu ett uppsving, också för alla unga som kommer att vara där och titta. Det kommer nog att vara jättehäftigt att se. Hade jag varit liten och kollat hade jag nog tyckt att det var riktigt häftigt att få vara med om.
Om Sverige ska lyckas på EM, där gruppspelet spelas i Sverige och slutspelet i Tjeckien, krävs det att Haak presterar. Men någon extra press känner hon inte.
– Jag har inte tänkt på det så mycket. Jag vet att jag har en stor roll i laget och att det så klart är viktigt att jag presterar. Men vi är också ett lag, och i volleyboll kan du inte vinna individuellt. Det är inte lönt att lägga extra press på sig själv heller. Man gör ju bara sitt bästa.
Missade finalen: ”Synd”
Matcherna i gruppspelet, som pågår mellan den 21 och 27 augusti, spelas mot följande lag: Italien, Frankrike, Slovakien, Kroatien samt Montenegro.
Framgångarna för svensk volleyboll sker just nu parallellt, både inomhus och utomhus.
Under söndagen vann Jacob Hölting Nilsson, 21, och Elmer Andersson, 20, EM-guld i beachvolleyboll. De gjorde det bland annat efter att ha besegrat de senaste årens succépar – David Åhman och Jonatan Hellvig – i semifinalen.
Damlandslaget, som laddat upp tillsammans inför EM, följde alla matcher men missade finalen.
– Vi hade egen träning. Alla bara: ”Spoila inte resultatet”. Vi följde ju alla andra matcher, men så var finalen mitt i träningen. Vi sa: ”Kan vi sätta upp den på storskärmen här?”
Så blev det inte.
– Det blev lite synd, men vi får fokusera på vårt här.
Efter European League i juli och förberedelserna inför EM blev det bara en kort semester för Isabelle Haak. Hon spenderade den med sin italienska pojkvän Jacopo Preti.
Åtta dagar på Sardinien blev det för paret.
– Vi drog till Sardinien och chillade där. Det var verkligen att koppla bort allt. Vara i havet, sola.
Hur var Sardinien då?
– Riktigt trevligt. Det var skönt. Det var värmebölja överallt, så det var riktigt varmt. Det var bara havet hela tiden.
Så ingen beachvolleyboll?
– Nej, det blev ingen beach, kan jag säga. Jag fick slå och hålla bollar för att hålla i gång axeln med min kille. Det var ungefär det jag gjorde med volleybollen.
Att ha en pojkvän i Italien gör att hon känner sig mer hemma där.
– Det är kul. Att ha någon i Italien gör att man får ännu mer vardag och känner sig mer hemma.
Vad betyder han för dig?
– Jättemycket. Det känns mer som att komma hem nu till Italien. Om man är ledig så kan man ses och så. Det är skönt att ha någon där. Mamma är långt borta, Anna är långt borta. Väldigt långt borta.
Bra att ha någon att åka på semester med också.
– Ja, precis, det är perfekt. Annars hade Anna ställt sig först i kön. Hon älskar ju att resa. Så Anna är alltid redo.
Systrarna Isabelle och Anna Haak har delat en lång landslagskarriär tillsammans. De debuterade tillsammans redan för tolv år sedan.
– När vi var unga var det ju hemskt, för då spelade vi volleyboll tillsammans, vi sågs varenda sekund. Sedan var vi uttagna till landslaget och Anna sa typ: ”Jag vill inte se dig.” Vi delade inte rum då, kan jag säga, haha.
Det gör de nu. När båda håller till på olika håll i världen blir sommaren chansen att få träffas.
– Vi hem och spelar landslag. Då får vi fyra månader med väldigt intensiv kontakt. Det är väldigt kul, men det är också så här: På sex kvadratmeter bor vi typ dygnet runt i ett hotellrum.
Ibland behöver man en paus?
– Ja hon sa att: ”Vi får tänka oss att det är en vägg här nu mellan våra två sängar, fast vi bara är en meter ifrån varandra”.