Blodsoffer
Netflix
Fem delar
Av George Kay, med Jakob Oftebro, Peter Andersson, Electra Hallman, Henrik Norlén, Alexander Abdallah, Lisette T Pagler, Anders Mossling, Irina Björklund, Magnus Krepper, Anna Maria Käll.
KRIMINALTHRILLER. Skaparen och manusförfattaren George Kay, som tidigare har gjort bland annat Netflix ”Lupin” och Apple TV:s ”Hijack”, är britt. Regissören Kristoffer Nyholm är dansk. Och huvudrollsinnehavaren Jakob Oftebro är norsk.
Kanske är det inte så konstigt att Netflix senaste svenska serie känns lite… osvensk. På ett bra sätt, som gör den intressant även när den inte övertygar fullt ut.
Det är sommar i Stockholm och klockan kvart över ett på natten mellan fredag och lördag, när det är mörkt för en liten stund, får man på SOS Alarm ett samtal från en desperat och livrädd kvinna.
Två poliser rycker ut till platsen, och dagen efter hittas de båda brutalt mördade, med kropparna i onaturliga positioner och huvudena avskurna.
Kåren är i sorg och chock, och den ansvariga mordutredaren Thomas Berg (Oftebro) och hans team inser snart att de har att göra med en seriemördare som riktar in sig på poliser, och har ett väldigt utstuderat modus operandi.
Skräcken sprider sig bland stadens snutar, facket sätter sig på tvären, och det blir en så kallad kamp mot klockan, och en hårt pressad Thomas börjar lite motvilligt konsultera sin pappa Alfred (Peter Andersson). En vresig, asocial typ som brukade vara en duktig mordutredare men blev avpolletterad efter att ha genat i tjänsten och nu tillbringar sina dagar med att dricka finsk alkoläsk och bygga vidare på sin modelljärnväg.
Alfred visar sig bli en viktig del av utredningen, även om det måste vara inofficiellt, och den sedan länge urusla men kanske ändå inte helt dödsdömda relationen mellan en far och en son som jobbar med ömsesidigt förakt börjar sakta men säkert att tina upp. En aning.
Andersson är väldigt bra i seriens tacksammaste, saftigaste roll, och samspelet mellan honom och Oftebro är en av ”Blodsoffers” stora styrkor.
En annan är att själva seriemördar-storyn är genuint spännande. Den tar i från tårna, slänger mycket av den vardagliga blågula realismen och återhållsamheten överbord, och släpper loss.
Tyvärr lyser det typiskt svenska och lite stolpiga kvar i vissa mindre roller och en hel del dialog, som låter som om den vore läst innantill. Och visst finns här både den ena och den andra klyschan.
Men rafflet är medryckande och tempot föredömligt tajt, och på det stora hela är det här en kriminalthriller som lyckas med det den föresätter sig.
”Blodsoffer” har premiär på Netflix den 20 augusti.