Semestern kan ge välbehövlig återhämtning. Men den kan inte kompensera för en arbetsmiljö som brister resten av året. Nu återvänder miljontals svenskar till sina arbetsplatser efter sommaren. För många innebär det en nystart. För andra blir återgången en påminnelse om att problemen finns kvar. Psykisk ohälsa har många orsaker, både i och utanför arbetslivet. Just därför behöver vi rikta blicken mot de sammanhang där ansvaret är tydligt och möjligheterna att förebygga ohälsa är som störst.
Psykisk ohälsa är i dag den främsta orsaken till sjukskrivning i Sverige och sjuknotan för sjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa uppgick år 2025 till 49,3 miljarder kronor. Ny data från Jobbhälsorapporten 2026, baserad på undersökning med drygt 15 000 deltagare, bekräftar bilden. Personer med flera psykiska besvär har upp till fem gånger högre frånvaro än de utan psykiska besvär. I rapporten framgår det tydligt att arbetsmiljön spelar en avgörande roll.
Inte bara som en möjlig orsak, utan som ett skydd för hur människor mår, oavsett varifrån den psykiska ohälsan kommer. På arbetsplatser där grundläggande förutsättningar fungerar – så kallade friskfaktorer, som stöd från chef, fungerande samarbete och möjlighet till återhämtning – är både de psykiska besvären och sjukfrånvaron betydligt lägre. Personer med dessa förutsättningar har tre gånger lägre risk för korttidsfrånvaro jämfört med dem som saknar dem.
Frånvaro som innebär stora kostnader för individ, arbetsgivare och samhället. Resultaten visar också att korttidsfrånvaron skulle kunna minska med upp till 32 procent om fler arbetsplatser stärkte friskfaktorerna. Det är ingen marginell effekt. Skillnaden i psykiskt mående är stor: risken för psykiska besvär kan vara upp till sex gånger högre i grupper som saknar dessa förutsättningar. Det innebär att arbetsmiljön, och i synnerhet förekomsten av friskfaktorer, inte bara är en möjlig förklaring utan en konkret och påverkbar del av lösningen.
När människor återvänder till jobbet efter semestern handlar mycket om hur individen ska hitta tillbaka till vardagen. Betydligt mindre handlar om arbetsplatsens ansvar. Men våra resultat visar att det är de långsiktiga förutsättningarna på arbetsplatsen som gör den stora skillnaden. Några veckors ledighet kan inte ersätta en arbetsmiljö som året runt ger människor möjlighet till återhämtning, stöd och fungerande samarbete.
Ändå ges arbetsplatsens betydelse en undanskymd roll i samhällsdebatten om psykisk ohälsa. I stället återkommer krav på fler vårdinsatser, bättre tillgång till behandling och ökat individuellt stöd. Dessa åtgärder är viktiga, men de adresserar i huvudsak konsekvenserna av ohälsa – inte de sammanhang där ohälsan kan förebyggas. Om vi menar allvar med att vända utvecklingen behöver perspektivet breddas.
Det innebär för det första att arbetsgivare i högre grad behöver ta ansvar för den arbetsmiljö och hälsa de själva råder över. Som arbetsgivare är det svårare att påverka orsaker till psykisk ohälsa utanför arbetet, men det som sker på jobbet är arbetsgivarens ansvar och här finns också stora möjligheter att göra skillnad. Det handlar om att säkerställa att arbetet inte bidrar till ohälsa och att stärka de friskfaktorer som vi vet har betydelse för människors psykiska hälsa, både på jobbet och utanför.
För det andra krävs en tydligare politisk prioritering av det förebyggande arbetet i arbetslivet, med tydligare krav på ansvar från arbetsgivare. Trots kunskap om vilka faktorer som gör skillnad och hur viktigt det systematiska arbetsmiljöarbetet är, prioriteras det inte tillräckligt. Arbetsmiljöarbetet riskerar att bli reaktivt och fragmenterat, i stället för långsiktigt och systematiskt. Det är rimligt att politiken höjer krav och uppföljning på att arbetsgivarna tar sitt arbetsmiljöansvar, både med tanke på individuellt lidande och från ett samhällsekonomiskt perspektiv med höga kostnader för sjukfrånvaro. Att minska sjukfrånvaron leder dessutom till högre sysselsättning och produktivitet.
För det tredje behöver samverkan mellan arbetsgivare, hälso- och sjukvård, myndigheter och företagshälsa stärkas. Företagshälsan har en unik roll i gränslandet mellan arbetsliv och hälsa och besitter en expertkunskap som i dag inte tas tillvara fullt ut. Om denna kompetens används mer strategiskt kan den bidra till att identifiera risker tidigt och minska behovet av senare och ofta dyra insatser hos både primär- och specialistvård, som dessutom är långt ifrån arbetsplatsens kontext.
Det handlar ytterst om att flytta tyngdpunkten till att förebygga och göra det som har störst effekt. Psykisk ohälsa kommer aldrig att kunna förklaras av en enskild faktor, och den kommer heller inte att kunna lösas av en enskild aktör. Just därför är det avgörande att alla tar ansvar för sin del av problemet. För arbetsgivare innebär det att ta ansvar för arbetsmiljön och stärka friskfaktorerna.
För politiken innebär det att ställa krav på ett mer systematiskt förebyggande arbete, där insatser med dokumenterad effekt får större genomslag. För vården innebär det att samverka med andra aktörer där det är relevant. När arbetslivet nu växlar upp efter sommaren har vi ett tillfälle att göra mer än att välkomna medarbetarna tillbaka. Vi kan också skapa arbetsplatser som stärker den psykiska hälsan året om. Arbetsplatsen är inte hela lösningen på den psykiska ohälsan, men den är en avgörande del av den – och vi har inte råd att låta bli att använda den.
Stefan Kullgren, vd, Feelgood