Dagens industris och Expressens partiledardebatt i måndags kväll fokuserade tungt på ekonomiska frågor. Hela den första timmen ägnades åt skatter, banker, sparande, bidrag, och tydliga skillnader mellan blocken visade sig.
Det är en välkommen tyngdpunktsförskjutning. Under mandatperioden som helhet har mycket kraft ägnats åt frågor som gäller brottsbekämpning, migrationslagstiftning och säkerhetspolitik. Här har S i stor utsträckning anslutit sig till samma linje som regeringen.
Därmed är det, som så många gånger tidigare, i den ekonomiska politiken som de klassiska skiljelinjerna finns. I debatten syntes det vid ett antal tillfällen.
Ytterligare sänkt skatt på ISK? Alla fyra oppositionspartier höll upp en röd spade, alla Tidöpartier en grön (KD-ledaren Ebba Busch garderade också med en röd spade).
Införa en ny bankskatt? Tre gröna skyltar från vardera S, MP och V. En röd skylt från C. Tre röda från regeringspartierna. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson höll upp både en grön och en röd (nej till den föreslagna bankskatten, men är öppen för att titta på andra lösningar).
”Ett anmärkningsvärt svar som visar hur V-ledaren ser på banker.”
Samtidigt skenar både MP och V iväg i populistiska utspel om allt från bränsleskatter till banker.
Vänsterledaren Nooshi Dadgostar fick för övrigt nyligen en snabbfråga om vad som var värst, att råna en storbank eller att äga en storbank. Hennes svar, publicerat på Tiktok, var: att äga en storbank. Även om det kan ha varit en blinkning till en känd replik i ”Tolvskillingsoperan” är det ett anmärkningsvärt svar som visar hur V-ledaren ser på banker.
Socialdemokraterna har samtidigt förflyttat sin ekonomiska politik vänsterut. Mest har det uppmärksammats i frågan om privata inslag i välfärdsproduktionen. Men partiet har också föreslagit statliga ingrepp på veterinärmarknaden för att få ned priserna för djursjukvård. Partiet vill utreda om det går att införa fasta prislistor och om det går att kräva att aktiemajoriteten i en klinik ska ägas av just veterinärer.
Under mandatperioden protesterade också S mot regeringens försäljning av resten av Svensk Bilprovning. Staten kan tydligen alltid bäst.
På ett mer övergripande plan vill S införa en statlig investeringsbank. Den ska underlätta för investeringar i ny teknik. Det skulle i så fall ske 40–50 år efter det senaste experimentet med just en sådan institution. Det som tycks vägledande är idén att politiker kan bedöma framtidssatsningar bättre än marknaden (och brist på privat riskkapital är det inte i Sverige).
”I varje fall åter till en mer klassisk borgerlig ekonomisk politik.”
Så om vänstern har gått åt vänster – vart har högern gått? Om inte till höger, så i varje fall åter till en mer klassisk borgerlig ekonomisk politik. Där partierna vågar förespråka lägre skatter utan någon större rädsla för att förgöras av kritik från vänster.
Så har det inte alltid varit. Under de åtta alliansåren sänktes förvisso skatten på arbete rejält men finansminister Anders Borg (M) tordes inte ta bort värnskatten. Och när den nuvarande regeringen gjorde den årliga höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt hösten 2022 blev det hård kritik från Socialdemokraterna.
Kritiken gick ut på att ”de högavlönade blir fullt ut inflationsskyddade, medan andra grupper ska visa stor återhållsamhet”. Men det stämde ju inte. De högavlönade fick ju inte lönehöjningar i takt med den höga inflationen, det var bara skattegränsen som flyttade ett snäpp uppåt. Hur som helst avstod finansminister Elisabeth Svantesson (M) från nästa års uppräkning.
Under andra hälften av mandatperioden uppstod ett större självförtroende i dessa frågor, givetvis förstärkt av att inflationshotet också avtog. Moderaterna bestämde sig för att gå till val på den statliga inkomstskatten skulle trappas in i stället för att införas i ett brutalt steg. Liberalerna vill halvera den statliga skatten. Regeringen slopade avtrappningen av jobbskatteavdraget, vilket sänkte marginalskatten med 3 procentenheter.
SD har också visat att partiet står för en borgerlig ekonomisk politik. I Di/Expressens partiledardebatt påpekade partiledaren Jimmie Åkesson att en sänkt skatt inte kan beskrivas som en kostnad för staten, utan möjligen en minskad intäkt. En klassisk moderat ståndpunkt – skattepengar är ju inte statens utan medborgarnas från början.
Det är ett självförtroende som borde bära de fyra Tidöpartierna under valrörelsen. Och som dessutom förenar fem partier till höger.