Efter en lyckad start på loppet kom smällen som förstörde Du Rietz förhoppningar om att gå i mål på åtta och en halv timme.
Med blott 3,5 mil kvar av cykeletappen fick han nämligen en icke-reparerbar punktering på cykeln.
– Det var helt enkelt kört. Jag hade behövt ett nytt däck och lim för att slita av det däcket som satt på och limma på ett nytt däck, säger han till Sportbladet.
”Fick plåstra om alla tår”
Lösningen blev då att genomföra den sista sträckan till fots – med cykeln i handen och cykelskor på fötterna.
– De (skorna) är ju gjorda för att de ska vara väldigt hårda, för att du inte ska förlora någon kraft mellan pedalen och skon. Och skon är ju inte jämn undertill utan du har en liten kloss som är det du trycker i pedalen, säger han.
Fem och en halv timme senare var de 35 kilometrarna avklarade.
– Skorna är ju helt nednötta till skruvarna nu, så det är ju bara slänga dem. Det var inte skönt att springa i dem. Jag fick plåstra om alla tår mer eller mindre när jag kom in i bytet till löpningen.
Långt ifrån klar
Men ännu var loppet inte slut. Innan målgången var inom synhåll väntade ett maraton – alltså ytterligare 42 kilometers löpning.
– Det var tungt från första steget till sista. Jag hade ganska svårt håll första varvet också. Jag hade varit utan vatten och nutrition ganska länge på “cykellöpningen”. Så jag var ganska dum för jag var utan vätska i två och en halv timme när det var som varmast på dagen.
Vad känner du då när du börjar närma dig målområdet?
– Bara glädje att jag åtminstone fick göra klart ett race i år. Så mycket träning och tid och allt man har lagt ner på det här. Även om det inte blev som planerat så blev det liksom någonting av det i stället. Jag fick göra det här, jag fick gå i mål. Jag blev ju extra hyllad på upploppet. Det betydde väldigt mycket. Det kommer jag ha med mig resten av livet.
”Inte optimalt”
Du Rietz berättar att målgången var extra betydelsefull eftersom han tidigare under året tvingats avstå från flera lopp på grund av sjukdom och skador.
– Jag tränar ju ganska mycket och satsar ganska mycket på triathlon. Men jag har missat alla mina tävlingar i år, säger han och fortsätter:
– Det var ju inte optimalt den här gången heller med att cykeln gick sönder. Men i och med att jag ändå kunde fortsätta så var det så här.. Jag ska ha den här medaljen.
Hur mår kroppen efter allt?
– I går var jag fruktansvärt stel och hade väldigt svårt att röra på mig. Men i dag känns det mycket bättre.
34-åringen berättar även att han är långt ifrån klar i löpspåret.
– Nästa lopp nu är Kullamannen i slutet av oktober. Då ska jag springa 108 kilometer. Det är ultramaraton. Jag har tänkt att ha löparskor hela vägen.