Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
I en utfrågning i TV4 (13/8) fick MP-språkröret Daniel Helldén frågan hur islamismen i Sverige ska hanteras. En befogad fråga, givet att Säpo pekar ut den våldsbejakande islamismen som ett av de främsta säkerhetshoten mot Sverige.
Helldén inledde med att det inte ska finnas ”skadliga grupper”. Men han sade också att han undrar hur stort problem det hela egentligen är och om man ”egentligen blåser upp de här sakerna. Det kan inte jag avgöra”.
Han fortsatte:
”Man pratar ibland till exempel om någon tar i hand eller inte. Hur vanligt är det egentligen? Det känns som att man lyfter saker och ting som inte har så stor betydelse.”
Delar av partiets riksdagsgrupp har skickat brev till Palestinas motsvarigheter till Jackie Arklöv och Anders Behring Breivik
Vilket fick terrorexperten Magnus Ranstorp att notera på X:
”Detta inslag blottlägger den djupa okunskapen om islamism – både som ideologi och om hur den i praktiken kan utmana demokratins principer och institutioner.”
Helldéns uttalanden sker dessutom mot bakgrund av vad som rimligtvis är den största politiska rasism- och extremismskandalen i modern tid i Sverige.
Journalisten Inas Hamdan på Expressen har avslöjat att en mängd vänsterpartister på lokala listor sympatiserar med islamistisk terror, förnekar Förintelsen, och dylikt från samma åsiktspaket. Delar av partiets riksdagsgrupp har skickat brev till Palestinas motsvarigheter till Jackie Arklöv och Anders Behring Breivik, där man hyllade deras ”mod” och “uthållighet i kampen”.
En miss i faktagranskningen enligt partiet – som om sådana missar vore möjliga i ett normalt demokratiskt parti utan kontaktytor till våldsbejakande extremrörelser.
Man kan jämföra med Janne Josefssons valstugereportage i SVT för ett kvartssekel sedan
Det här är avslöjanden som rimligtvis borde sätta viss prägel på valrörelsen – samt omöjliggöra för MP-ledaren att fundera högt kring huruvida islamism är ett större problem i Sverige.
Man kan jämföra med Janne Josefssons valstugereportage i SVT för ett kvartssekel sedan, som blev avgörande för medierapporteringen under de sista dagarna före valet och tros ha bidragit till Moderaternas förlust. Avslöjandena om rasism bland partiföreträdare i valstugor ansågs helt enkelt vara av sådan art att de blev avgörande för nyhetsjournalistikens dagordning.
När jag når Janne Josefsson på telefon nu, är han förundrad över att journalister varit så långsamma med att reagera på avslöjandena om Vänsterpartiets rasism i den här valrörelsen. Och han observerar att det i partiets fall inte ens har behövts en dold kamera – hatet ligger i öppen dager.