Det är bra att IF Metall nu retirerar från den längsta strejken i modern tid. Det har varit en utdragen strid utan vinnare. Ändå beskriver Suhonen och Algers reträtten som ett dråpslag mot den svenska modellen. Konflikten blottlägger snarare IF Metalls intresse för medieutrymme snarare än vilja att utveckla arbetsmarknadsmodellen. Det måste upphöra om vi vill att Sverige ska vara en plats för investeringar, företagande och tillväxt.
För det första: vi på Företagarna har inget intresse av att skydda vare sig Tesla eller Elon Musk. Vi vill att Sverige ska få ett bättre företagsklimat och då behövs rimliga och samtida spelregler på arbetsmarknaden som även passar mindre företag.
För det andra: vi är inte motståndare till den svenska modellen. Om ett företag vill ha kollektivavtal ska man givetvis ingå det avtalet. När fredsplikt råder tjänar i regel hela arbetsmarknaden på detta. Det ger förutsägbarhet men det gör inte modellen till en naturlag. Tvärtom – det finns mycket att vinna på en utvecklad modell med bibehållen frivillighet.
Faktum är att sex av tio företag med 1-49 anställda säger nej till kollektivavtal och ett nej måste respekteras i ett land där avtalsfriheten är grundmurad i vår lagstiftning. Suhonen och Algers verkar vilja pådyvla företag kollektivavtal i stället för att fundera på varför företag säger nej till modellen. Vidare argumenterar de för att staten bara ska underlätta för företag som skaffar kollektivavtal. Det är inte bara olämpligt utan regelrätt olagligt.
Det största problemet med IF Metalls strejk mot Tesla är att det är ett slag mellan giganter. Enligt IF Metall själva skulle deras stridskassa räcka i 500 år. Och för världens rikaste man, Elon Musk, är detta droppe i havet. De som har betalat det riktiga priset är de företag som hamnat i kläm och blivit utsatta för sympatiåtgärder av andra fackförbund. Det vill säga, vanliga, hederliga små- och medelstora företag i leveranskedjan som fått sina affärer strypta på grund av att de är underleverantörer till Tesla. Konsekvensen är att människor – anställda på företag med kollektivavtal – har blivit av med jobbet.
I IF Metalls pressmeddelande går det att läsa att konflikten fört upp kollektivavtal på dagordningen. Det är sant, i alla fall räknat i mediautrymme. Men vad säger egentligen mediebilden? Här finns rigida fackförbund som oupphörligt strejkar mot ett företag med konkurrenskraftiga villkor. Det har skadat bilden av Sverige som företagarnation.
Det är allvarligt. Inte minst om man ser hur Sverige hävdar sig mot andra länder och vad som står på spel. Industrier lämnat Sverige under allt för lång tid och vår förmåga att attrahera kapital, idéer och nya företag är avgörande för vårt fortsatta välstånd. Det är tyvärr inte här teknikutvecklingen går som snabbast. Att i det läget ha vidmakthållit en nästan evighetslång kamp är genuint oansvarigt.
Sveriges lagstiftare behöver inte stifta lagar som tvingar till kollektivavtal. Landets företagare vill se proportionalitet mellan fackets agerande och vad tvisten gäller. Vidare behöver sympatiåtgärder riktade mot tredjeman måste förbjudas eller begränsas kraftigt.
Min övertygelse är att Sverige kan ha samtida spelregler på arbetsmarknaden, utan att underminera vår arbetsmarknadsmodell eller löntagares villkor.
Lise-Lotte Argulander, arbetsmarknadsexpert på Företagarna