Sverige har byggt välstånd på järn, skog, kullager, fordon, telekom, musik och mjukvara. Nu växer ett nytt värde fram i skärningspunkten mellan life science och tech. Läkemedelsexporten uppgick 2025 till omkring 154 miljarder kronor och är redan ett av Sveriges viktigaste exportben. Samtidigt har svenska AI-bolag på kort tid visat att Sverige kan attrahera internationellt kapital i global konkurrens.
Men AI utan bra data är mest dyr beräkningskraft. Det som gör Sverige intressant är inte bara att vi har lovande AI-bolag, utan att vi har data som få andra länder kan matcha. När hälsodata kan kopplas säkert till biobanker, kliniska resultat, läkemedelsanvändning och livslånga uppföljningar uppstår en råvara för nästa generations diagnostik, läkemedelsutveckling, kliniska prövningar och preventiva vård.
Detta är också ett ekonomiskt tidsfönster. En rapport från Implement Consulting Group, på uppdrag av Google, uppskattar att generativ AI kan öka Sveriges BNP med 500–550 miljarder kronor på tio år om tekniken införs brett. Om bara en mindre del av den potentialen realiseras i hälsoområdet handlar det om tiotals miljarder kronor. Det är inte en nisch. Det är början på en ny basindustri.
Regeringens nya uppdrag till Socialstyrelsen, E-hälsomyndigheten och IVO om att förbereda Sverige för det europeiska hälsodataområdet, EHDS, bör därför inte ses som ännu ett myndighetsprojekt. EHDS är en bindande EU-förordning som börjar tillämpas stegvis från den 26 mars 2027. De svenska myndigheterna ska dessutom slutredovisa centrala delar av arbetet våren 2027. Det betyder att Sveriges position på den europeiska marknaden för hälsodata formas nu.
För Sverige är frågan större än regelefterlevnad. Blir vi en ledande marknad för datadriven hälsa, eller ännu ett land där internationella bolag tröttnar på fragmentering?
Dagens hinder är välkända. Företag och forskare möter 21 regioner, olika processer, olika tolkningar och långa ledtider. En aktör som vill lägga kliniska prövningar, AI-utveckling eller validering av nya diagnosverktyg i Sverige behöver inte bara hög kvalitet. Den behöver förutsägbarhet.
Därför bör regeringen sätta ett tydligt näringspolitiskt mål: Sverige ska bli Europas mest attraktiva land för säker och ansvarsfull användning av hälsodata.
Det kräver fem saker.
För det första: en verklig nationell ingång, inte en portal som bara hänvisar vidare. Ansökningar om sekundäranvändning måste få tydliga tidsgränser, standardiserade avtal och transparenta kostnader.
För det andra: säkra behandlingsmiljöer där känsliga data kan analyseras utan att lämnas ut. Det skyddar integriteten och gör samtidigt Sverige konkurrenskraftigt.
För det tredje: universitetssjukhus och regioner måste fungera som nationella testbäddar. Sverige är för litet för att sälja 21 separata regionala erbjudanden till världen.
För det fjärde: hälsodata måste kopplas till AI-strategin. Beräkningskraft, regulatoriska sandlådor, klinisk validering och innovationskapital behöver planeras tillsammans.
För det femte: patienternas förtroende måste vara grunden. Det handlar inte om att sälja människors data, utan om att använda skyddade och kontrollerade data så att ny kunskap, nya behandlingar och nya företag kan växa fram.
Det nya är att vårdens värld nu möter techsektorns tempo och kapital. Life science är inte längre en ö för specialister. När AI-bolag, läkemedelsföretag, vård, akademi och investerare möts kan Sverige skapa företag som både löser globala hälsoproblem och bygger svensk export.
Men guldet bryter inte sig självt. Om Sverige fastnar i regionala särlösningar kommer andra länder att paketera sin data, locka kapitalet och ta jobben. Om vi i stället agerar som ett land kan hälsodata bli nästa stora svenska tillväxtmotor.
Det är dags att sluta tala om hälsodata som en administrativ börda. Det är Sveriges nya guld, och just nu avgörs om vi vågar förädla det här hemma.
Gustav Ceder, kommunikationsrådgivare på Cedera AB, med uppdrag för bland andra Human Protein Atlas och SciLifeLab