För fyra år sedan var det kulturkrig i valrörelsen. I år är det jobb, tillväxt och framtidsfrågor som sätter rubrikerna. Efter flera år av låsta positioner kring vem som hatar mest och bäst tycks allt fler svenskar efterfråga positiva lösningar på sina vardagsproblem.
”Jag ser att det finns ett nytt intresse av att se en regering i mitten”, sade Elisabeth Thand Ringqvist (C) nyligen till SVT. Efter sommarens stiltje visar mätningarna att hon mycket väl kan ha rätt. I Demoskops undersökningar har Centerpartiet ökat från 6,2 procent till 7,3 och i SVT/Verian från 5,4 procent till 8. Oaktat de exakta procenten finns en tydlig öppning för krafter som vägrar fastna i kulturkrigets skyttegravar.
Uppgången sker i en valrörelse som kretsar kring ekonomin – och som kan leda till ett utpräglat plånboksval. Arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer medan regeringen hävdar att allt är bra. Samtidigt larmar Svenskt Näringsliv om hur företag möter ett allt mer snårigt regelkrångel.
Att partier som fokuserar på konkreta vardagsproblem vinner gehör är därför naturligt. Väljarna vill se lösningar, inte uppenbart valfläsk som Socialdemokraternas löfte om 5 000 kronor till barnfamiljer.
Centerpartiet står fast vid sin marknadsliberala jobblinje och är rakt med att den höga arbetslösheten är ett skadligt misslyckande. Men samma rakhet visar Miljöpartiet som är uppriktigt med att det krävs höjda bensinpriser för att sänka utsläppen.
Och när C och MP nu ger sig ut på en gemensam valturné om klimatfrågan – med Europaparlamentarikerna Emma Wiesner och Pär Holmgren – möts sakpolitiken och framtidsfrågorna. Partierna gör ingen hemlighet av sina olikheter – C föredrar incitament och MP regleringar – men de delar synen att ytterligheternas politik skadar Sverige.
En bidragande orsak till att dessa partier växer är rimligen för att fler söker sig till mitten när ytterkantspartierna gjort sig allt mer omöjliga. C och MP erbjuder två olika alternativ, men båda är lösningsorienterade och tydliga.
Klimat- och miljöfrågan kan ju inte heller isoleras från den svenska ekonomin. Att väva samman EU-perspektivet – där runt 40 procent av den nya lagstiftningen formas – med svensk konkurrenskraft är ett måste om företag ska få förutsägbara spelregler för att våga investera.
Mittens lösningar kan få segervittring. Och att välja konstruktiva lösningar framför pajkastning är inte bara rätt väg för väljarna, det är också räddningen för lagom i svensk politik.