KIEV. När militären plötsligt mörkar och presidenten inte förklarar sina beslut blir ukrainarna förbannade. Protesterna visar att de inte tolererar att någon petar på deras demokrati de uppfattar som sin.
Plötsligt slutade det ukrainska luftvapnet att löpande berätta hur många ballistiska robotar Ryssland använt i sina anfall mot Ukraina. Den informationen har militären annars publicerat dagligen: både antalet drönare och robotar – och det antal Ukraina oskadliggjort.
Drönarna har de kunnat skryta om, man skjuter ned över 90 procent av dem. Men Ukraina har akut brist på luftvärnsrobotar, främst av systemet Patriot, så nästan alla ballistiska missiler slår ned, med fruktansvärd kraft.
Men rubriker av typen ”Ukraina lyckades inte ta ned en enda missil” uppskattas inte av den militära och politiska ledningen.
Vår fiende skrattar åt oss, menade luftvapnets talesperson Jurij Ihnat, men det ska vi inte bjuda på. Därför har man börjat hålla inne med siffrorna; den senaste statistiken offentliggjordes den 8 augusti.
I Ukraina kom reaktionerna omedelbart: folk rasar och säger att de inte är några idioter, tack så mycket. I Kiev räknar invånarna de fruktansvärda smällarna under missilattackerna, som präglat sommaren. Att luftförsvaret inte mäktar med anfallen är uppenbart.
Det läggs inte heller försvaret till last. Upprördheten handlar om transparens: Ukrainas medborgare anser sig ha rätt att veta, ty så fungerar det i en demokrati.
Ilskan ljuder i samklang med protesterna mot president Volodymyr Zelenskyjs hastiga avskedande av försvarsminister Mykhailo Fedorov i mitten av juli. Sedan dess har folk gått man ur huse i städer över hela landet. Demonstrationerna handlar inte i första hand om att de vill ha tillbaka en person som ansågs effektiv och framgångsrik, utan om att de kräver information.
Den har de fortfarande inte fått. Hemlighetsmakeri bäddar för ryktesspridning och ses som ett illavarslande tecken på maktfullkomlighet, och är det något ukrainarna avskyr är det korruption och maktmissbruk.
Om vi inte värnar demokratin kan den snart vara ett minne blott, förklarade ukrainare för mig under en av protesterna häromdagen. Slutsatsen är tydlig: då finns inget längre att kriga för.
Ukrainarna identifierar sig med Europas demokratier. De hävdar med eftertryck att det är ditåt de strävar och att allt maktmissbruk ska rökas ut. Därför kan man vänta sig att de fortsätter väsnas.