SVT försöker göra en romcom av Perlas överdos
Helle Schunnesson har sett ”Edit: Så överlever du ett krossat hjärta”
Ingen har så ont som en 22-åring som fått hjärtat krossat, det visar Perla Malmberg i nya ”SVT Edit”.
Men dokumentären ger oss krystade romcom-referenser istället för att prata om det som verkligen känns.
Sorgen som får Perla att inte vilja leva längre.
När pojkvännen är otrogen och relationen tar slut tappar Perla Malmberg fotfästet helt. Jag lol:ar lite självgott, vilken skräll att snubben hon hånglade med på studentfesten inte visade sig vara mannen i hennes liv.
Som att jag inte varit 22 och dumpad och helt säker på att nu tar livet slut.
”Edit: Så överlever du ett krossat hjärta” jobbar hårt för att etablera Perla som generation Z:s alldeles egna Carrie Bradshaw. Hon drömmer om Mr Big och sitter till och med i fönsterkarmen och skriver på sin laptop i sant ”Sex and the city”-manér.
Dokumentären är proppfull med populärkulturella referenser som känns lite väl påklistrade. Kanske har Perla sett och älskar “När Harry mötte Sally” (som kom femton år innan hon föddes), men det känns mer som att ”Edit” bestämt sig för vinkeln och sedan valt vem som ska fronta den.
Men bilderna från amerikanska romcoms rättfärdigar att Perla åker till New York och dricker cosmopolitans för att komma över sitt brustna hjärta, så jag antar att de fyller en funktion.
Seriens två avsnitt tar oss igenom de olika faserna av ett breakup men spolar märkligt snabbt förbi den största chocken: Att Perla efter uppbrottet var så förkrossad att hon tog en överdos.
Perla är själv inne på den orimliga tyngden att lägga på någon man älskar och att ge dem ansvar för ens liv och lycka.
Hon säger att överdosen inte är hans fel, men hon ville inte leva utan honom.
Senare berättar hon fnissigt om hur hon i ilskefasen krävde exet på pengar, sms:ade honom varje dag och ville ha 50 000 kronor. För att finansiera hennes tröstshopping – eller kanske mer som ett straff för sveket.
Det känns mer Maria Pol än ”Sex and the city”.
Men allt det här presenteras som standardfaser i den romantiska komedins breakup-logik.
Göra slut, gråta på mammas axel, ta en överdos, vaxa benen, dricka drinkar som ska få snippan att smaka sött (ananas och tranbär för den som undrar) och sedan kasta sig ut på marknaden igen.
Det är synd. För det är här dokumentären faktiskt har något att berätta. Om en människa som gör någon annan ansvarig för sin vilja att leva – och en smärta som vi aldrig riktigt går till botten med.
Efter ungefär 50 minuter har Perla gått vidare, med hjälp av floskler om att älska sig själv innan man kan älska någon annan och att komma över någon genom att komma under någon.
Jag önskar att dokumentären inte varit så upptagen med att göra Perla till Carrie när den riktiga storyn är mycket mer intressant. Hur hamnade hon på en sån mörk plats? Hur tog hon sig därifrån? Och vad händer nästa gång hon blir kär – och om det tar slut?
Det känns betydligt mer intressant än ännu ett romcom-slut där tiden läker alla sår.