Med hänvisning till SDS artikelserie ”Som hund och katt” vill jag sätta ljuset på nedan problemställning.
Hur ska jag som vanlig hundägare, utan kommersiella intressen, navigera bland utbudet av hundrelaterade tjänster – inte minst hundträning?
Många som erbjuder tjänster till hundägare, ofta med löften om "quick fix", är inte kvalitetssäkrade. Tränare, etolog, hundpsykolog och coach är inga skyddade titlar. Den som kallar sig så kan ha hög akademisk utbildning – men lika gärna ingen alls. Vissa är enbart teoretiker, andra enbart praktiker. Förvirrande för den som ska välja.
Även synen på hunden i samhället har förändrats. Ord som krav, ansvar, lydnad, leda, korrigera och kommando väcker i dag reaktioner. Uttrycket "lycklig lydig hund" ryggar vissa inför, eftersom "lydig" upplevs negativt.
I takt med att mjuka inlärningsmetoder vunnit mark – vilket är bra – har synen på vilka krav man alls får ställa på hunden förändrats. Ändå anser de flesta fortfarande att basfärdigheter som inkallning, stopp och nej måste fungera, om än med olika metoder: rent belöningsbaserade eller med visst fysiskt inslag som lätt koppelryck eller blockering.
Som hundägare eller valpköpare i denna djungel blir det svårt att veta vad som är bra, vem som är bra och vad som passar just min hund – med dess individuella lynne, rastypiska drag och miljö. Kopplat till mitt ansvar som hundägare, både legalt och moraliskt, blir förvirringen ett problem.
Debatten om mjuka kontra hårda metoder förs med uppskruvat tonläge, där "experter" på båda sidor predikar för sin egen församling – värst är pajkastningen på nätet.
Tänk om vi i hundvärlden, med samma mål för våra bästa vänners utveckling och mående, kunde enas om att lyssna på varandra – och att de kommersiella krafterna tonade ner sin "quick fix-marknadsföring", i vart fall utan att kunna visa resultat. Då blir det lättare att vara hundägare.
Sven Holmgren, hundägare