Släktingar delade sällan grav under medeltiden
Släktskap styrde inte alltid vilka som begravdes tillsammans under vikingatid och medeltid. En studie visar att sociala och religiösa faktorer kan ha varit viktigare – och att barn följde samma begravningsmönster som vuxna.
Forskare har analyserat dna från 142 personer från sen vikingatid och medeltid, varav över 60 barn och ungdomar. Personerna var begravda i gemensamma gravar i Sigtuna, Västerhus i Jämtland och Fjälkinge i Skåne.
Resultaten visar att personer som begravdes tillsammans sällan var nära släkt.
– Vi utgår ofta från att en vuxen och ett barn i samma grav är förälder och barn, eller åtminstone nära anhöriga. Men i de flesta fall vi undersökt stämde inte det, säger Maja Krzewińska, Centrum för paleogenetik vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Släktskap inte avgörande
I stället tyder resultaten på att sociala och religiösa faktorer ofta avgjorde vilka som begravdes tillsammans, snarare än nära släktskap.
– Frågan om vilka som faktiskt begravdes tillsammans i den här typen av gravar har diskuterats länge inom arkeologin. Med dagens möjligheter att analysera genetiskt material har vi äntligen fått ett verktyg som gör det möjligt att pröva de här tolkningarna direkt, säger Anna Kjellström, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Studien visar att barn ofta begravdes enligt samma principer som vuxna. I Västerhus – där män och kvinnor vanligtvis begravdes på olika delar av kyrkogården – följde även pojkar och flickor samma mönster.
– Barnen verkar inte ha behandlats som en särskild kategori. I döden följde de samma sociala och religiösa principer som vuxna män och kvinnor, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet.
Ung kvinna kan ha rest till Europa
Forskarna identifierade också en ovanlig familj på den medeltida kyrkogården i Västerhus. Dna-analyser visar att en ung kvinna, kallad Lady 56, var släkt med flera personer på kyrkogården men hennes föräldrar, bror och två döttrar begravdes på olika ställen.
I kvinnans grav hittades också ett pilgrimsmusselskal, som är ett sällsynt fynd i en medeltida skandinavisk grav. Skalet förknippas med pilgrimsfärder till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien och tyder på att Lady 56 kan ha rest tusentals kilometer genom Europa. Hon dog före 30 års ålder.
Enligt forskarna visar studien hur arkeogenetik kan ge en ny bild av det medeltida samhället. Dna-analyser kan inte bara avslöja biologiska släktskap, utan också ge ledtrådar om hur människor levde, organiserade sig, utövade sin tro och begravdes.
Vetenskaplig artikel:
Equal in death: Ancient genomic analysis of children’s early Christian burials, Science Advances.