Sociala mediers affärsmodell bygger på en enkel premiss: ju längre vi stannar kvar, desto mer annonsintäkter genereras. Algoritmerna har lärt sig att ingenting håller oss kvar lika effektivt som ilska och polarisering. Det är inte ett designfel. Det är en inbyggd matematisk logik: maximera engagemang, minimera eftertänksamma samtal. Konsekvensen är att den offentliga samtalsytan förvandlats från ett torg där idéer kan brytas mot varandra till en arena för konflikter. Vi tror att vi debatterar, men egentligen manipuleras vi bara till att stanna kvar och bråka.
Samtidigt utnyttjas vi kommersiellt. Processen kallas skitifiering (enshittification): vi får först fina funktioner gratis, sedan gynnas annonsörers och affärspartners intressen, reklamen blir allt svårare att undvika, och till slut är det primärt plattformen själv som tjänar pengar – medan alla sitter fast eftersom plattformen blivit dominerande.
Politiken kan agera mot detta, och ett första steg är att kräva att alla plattformar offentliggör vad deras algoritmer optimerar emot och hur. Premierar algoritmerna konflikt? Sådan information kan göras offentlig utan att det avslöjar mer om affärshemligheter än vad innehållsförteckning och näringsvärde gör på ett paket korv, och det är minst lika viktigt för oss som konsumenter. Visselblåsare från Facebook har visat att ”arga”reaktioner genererade fem gånger så mycket spridning som vanliga gilla-markeringar. Så ska det inte vara.
Men att informera användarna bättre räcker ofta inte, eftersom problemen uppstår på aggregerad nivå och individer saknar makt att ändra dem.
Som forskare påpekat är det istället avgörande med vertikal transparens — det vill säga insyn från tillsynsmyndigheter snarare än från enskilda användare. Den svenska politiken måste kräva att EU:s DSA används till fullo, med krav på reell insyn i plattformarnas funktion. Än viktigare är att Sverige aktivt verkar för att den kommande Digital Fairness Act innehåller starka verktyg för krav på insyn kring vilka mål och optimeringar som styr algoritmerna.
Centerpartiet vill se ett skifte i hur digitala plattformar regleras. Plattformar måste åläggas en skyldighet att utforma sina tjänster så att de inte manipulerar användarna. Addiktiv design, vilseledande gränssnitt och orättvis personalisering är centralt i många plattformars affärsmodeller och måste därför adresseras direkt i lagstiftningen. Det är också den linje som den europeiska digitala rättighetsorganisationen EDRi driver i sitt positionspapper om Digital Fairness Act.
Det finns samtidigt starka krafter som vill gå i motsatt riktning, där Trumpadministrationen och andra aktörer enligt bland annat Corporate Europe Observatory försöker försvaga EU:s digitala regleringar. Det gör att DSA:s krav på transparens och systemriskbedömningar inte kan tas för givna utan aktivt försvar. För att säkerställa att regelverken också får verklig effekt vill Centerpartiet att EU inrättar en oberoende digital tillsynsmyndighet som kan övervaka efterlevnaden utan politisk påverkan från externa aktörer. Detta stöds bland annat av forskningsinstitutet Bruegel, som lyft fram förslaget om en EU Digital Enforcement Authority.
Problemet med sociala medier diskuteras ofta, men det vanligaste politiska förslaget är en åldersgräns. Centerpartiet är positiva till en sådan, men den måste bygga på säkra tekniska lösningar – inte osäkra EU-appar eller BankID. Samtidigt räcker inte åldersgränser. Man löser inte samhällsproblem som spänner över alla åldrar genom att bara begränsa ungas tillgång. Negativa effekter drabbar långt fler än ungdomar.
Det finns internationella förebilder för sundare algoritmer; en sådan är Taiwan. Taiwans första digitaliseringsminister, Audrey Tang, har blivit internationellt känd för sitt arbete med teknik för att minska polarisering snarare än öka den. Tang använde bland annat verktygen Polis och vTaiwan, plattformar utformade för att hitta konsensus och lyfta fram åsikter som överbryggar grupper, raka motsatsen till vanliga sociala mediers algoritmer. Och ja, det funkar.
Svenska politiker verkar inte förstå allvaret och tror att förbud som skärmstopp i skolan räcker. Men alla människor, i alla åldrar, behöver lära sig leva med skärmar på ett konstruktivt sätt. Politiker måste agera. Detta är en avgörande framtidsfråga för samhället.
Centerpartiet går till val på att driva en aktiv digitaliseringspolitik och en positiv utveckling av sociala medier i Sverige och EU.
Svante Linusson, riksdagskandidat Centerpartiet, professor i matematik
Niels Paarup-Petersen, riksdagsledamot och talesperson i digitaliseringsfrågor Centerpartiet