Ärlighet må vara jobbigt men det är bra för själen. Med handen på hjärtat, bibeln eller det där gulnade fotografiet på din mormor vill jag att du ställer dig själv följande fråga: Vilken sorts tråkig vän är du?
Är du kompisen som alltid skryter om gamla idrottsbedrifter? Som trots att dina knän numera är bräckliga som frigolit hävdar att du nästan skulle kunna ha varit proffs. Som med en Dramatenskådespelares inlevelse för hundrade gången berättar om den där gången det minsann var du som kvitterade mot det allra tuffaste lokala laget som det vore igår. Trots att det hela i själva verket hände när Olof Palme fortfarande var vid liv och oräkneliga fredagsmys ännu inte hunnit lämnat spår på din kropp. Plötsligt tystnar du och funderar lite innan du börjar prata igen. Inte nog med att du skulle kunnat ha varit proffs då. Du skulle nog kunna vara proffs NU!
Eller är du kanske vännen som pratar om ditt jobb som ingenjör som om du vore rockstjärna? Som berättar om hur du kom på en lösning hur man kopplar ihop en hydroflax med en flärpomojäng under budget och före deadline som om du beskrev hur du hoppade från ett flygplan till ett annat i en Mission Impossible-film. Som inte kan hålla dig för skratt när du drar en vild story om att minsann vara uppe efter läggdags på en konferensanläggning. Kanske snoddes en fralla från frukostbuffén och åts i smyg under ett föredrag. Jösses jädrar, du är ju rena rama Lemmy i Motörhead!
Det mest bisarra gnäll jag någonsin hört var en snubbe som med gravallvarligt ansiktsuttryck berättade om hur hans mamma alltid gjorde för stabbiga pannkakor.
Kanske är du personen vars favoritsamtalsämne i hela världen är att påpeka när filmer är overkliga? Menar du att man inte kan springa ifrån en explosion? Är det sant att man inte kan höra ljud i rymden eftersom vakuum inte leder ljudvågor? Snälla, berätta inte för mig att en bil troligtvis inte exploderar efter att ramlat ner för ett berg för då kommer hela min vedertagna bild av själva existensen slås i bitar!
Finns det en liten chans att du är den där bekantingen som börjar älta gamla oförrätter när festen är som roligast? Visserligen tycker jag på ett plan att bitterhet har fått dåligt rykte. Självömkan också. Om man inte vid några tillfällen upplevt dessa känslor har man inget komplett känsloliv. Jag kan också förstå vilken giftig tagg det är att ha blivit sviken. Men det är dags att släppa att du inte blev bjuden på den där klassfesten i högstadiet. Det mest bisarra gnäll jag någonsin hört var en snubbe som med gravallvarligt ansiktsuttryck berättade om hur hans mamma alltid gjorde för stabbiga pannkakor.
Människan är ett socialt djur. Forskning visar att ensamhet leder till både fysisk och psykisk ohälsa. Då är det paradoxalt att så många av oss är direkt dåliga på att vara just sociala. Det får mig att tro att människan inte alls är skapelsens krona utan snarare amorfa köttsäckar drivna av reflexer och tvångstankar. Att vi lyckats bygga Apollo 11är en lycklig slump i nivå med att det nät en spindel bajar ur sig råkar vara vackert en daggvåt sommarmorgon.
Men Johan, är du så bra själv då?
Nej, verkligen inte. Det jag själv gör mig skyldig till oftast är upprepning. Att dra samma roliga anekdoter både en och tolv gånger för mycket. Inte nog med det. Närmast exalterad över att ha fått någon slags reaktion upprepar jag den direkt fast med andra ord. Det kan hända att jag berättar en lustig sak som hänt mig utan att jag inser att alla hört det förut. Och uppfylld av att ha blivit bekräftad drar jag samma historia ytterligare en gång.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.