Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Både svaga skolresultat och ett omfattande stök gör att den svenska skolan inte når sin fulla potential. Sverige ligger nu i botten i OECD vad gäller klassrumsdisciplin, och den senaste PISA-mätningen visar att var fjärde 15-åring inte når upp till lägstanivån i läsförståelse.
Politiken har alltså mycket att göra. Regeringen har framgångsrikt börjat föra skolan i en riktning mot ökad kunskap och ordning. Den kravlöshet som länge har präglat den svenska skolan är nu på väg ut ur klassrummen.
Liberalerna har varit drivande i alla skolfrågor, men särskilt i läroplansreformen. Nya läroplaner med fokus på kunskap är ett viktigt steg för att öka skolresultaten – mindre flum, mer faktakunskaper och mängdträning. I detta har man i våras behövt tydliggöra för Skolverket att man inte accepterar den aktivism som präglat myndigheten och i stället ger utredningens ledamöter ett tyngre mandat – en ovanlig och viktig markering.
Det senaste året har regeringen dessutom drivit på för starkare studiedisciplinära verktyg för lärare och rektorer. Nu finns möjlighet att placera elever på akutskolor och att snabbare besluta om kvarsittning, utvisning ur klassrummet och tillfällig omplacering.
Vidare har man infört ett nytt betygssystem som kan förväntas råda bot på betygsinflationen – som hittills har varit den stora negativa effekten av friskolesystemets utformning. Det nya systemet kommer att ha en tiogradig skala utan en skarp gräns för underkänt. Nationella prov kommer att rättas centralt. Allt detta kommer att spegla elevers kunskaper på ett helt annat sätt än tidigare..
Ambitionen är tydlig och går i den riktning som regeringens skolpolitik hittills har styrt mot.
Kristdemokraterna presenterade dessutom nyligen sin nya skolplattform. Partiet vill bland annat införa ordningsbetyg, ge större möjlighet att ge kvarsittning och avskaffa individuella surfplattor och datorer. Förslagen kan förstås diskuteras, men ambitionen är tydlig och går i den riktning som regeringens skolpolitik hittills har styrt mot.
Niels Paarup-Petersen, utbildningspolitisk talesperson för Centerpartiet och riksdagsledamot, menar dock att Kristdemokraterna lägger ”allt ansvar på eleverna i stället för att ta lite jävla ansvar för sin egen politik”. Men att frånta elever ansvaret för såväl sina egna prestationer som sitt eget bidrag till studieron i klassrummet är inte att visa unga respekt och omsorg.
Centerpartiet har samtidigt bidragit med konstruktiva förslag utifrån en borgerlig grundsyn på skolan. Partiets förslag om en utveckling av friskolereformen med skolpengsmodell och gemensamt skolval skulle kunna minska både underfinansieringen av skolan och skolsegregationen. Det klaffar dessutom med regeringens skolpolitiska agenda.
Centerpartiets försvar för friskolorna skulle bli en tydlig skiljelinje vid ett maktskifte: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill just stoppa vinstdrivande friskolor. Risken är att bråk om friskolornas framtid skulle lägga sig som en blöt filt över skolpolitiken i en rödgrön regering.
Trots att Centerpartiet naturligt hör hemma till höger, vill Elisabeth Thand Ringqvist nu försöka föra borgerlig skolpolitik i samarbete med Magdalena Andersson. Hon kommer i sin tur att tvingas till kompromisser med Nooshi Dadgostar, som inte vill ha någon valfrihet i skolan. Det hela påminner än en gång om det gåtfulla i Centerpartiets val av koalitionspartners.