Trots att unga mognar i olika takt envisas vi med att pressa in alla elever i samma teoritunga mall. Med F-betyget åker den som inte klarar kraven ut och framtidens dörrar slås igen. Game over. Samhället förlorar avgörande praktisk kompetens när skolan nedvärderar den – ändå dröjer politikerna med förändring, skriver Erik Hedlund, professor vid Försvarshögskolan.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Den svenska skolans utveckling har under flera decennier präglats av ambitionen att höja kunskapsresultaten genom ökad betoning på mätbara och teoretiska kunskaper. Reformerna har syftat till likvärdighet och stärkt måluppfyllelse. Men i praktiken har systemet också lett till en tydlig förskjutning där teoretiska förmågor ges allt större tyngd på bekostnad av praktiska och yrkesinriktade kompetenser.
Forskning inom utvecklingspsykologi och pedagogik visar att elevers kognitiva och sociala mognad varierar kraftigt under uppväxten. Trots detta möter elever relativt höga teoretiska krav redan i grundskolans mellan- och högstadium. Internationella kunskapsmätningar, såsom Pisa, visar samtidigt att en betydande andel elever inte når grundläggande nivåer i centrala ämnen som matematik och läsförståelse. I den senaste mätningen rör det sig om omkring var femte elev som presterar under basnivån i minst ett kärnämne.
Samtidigt har betygssystemet skärpts. Införandet av betyget F innebär att elever som inte når kunskapskraven är formellt underkända och därmed utestängs från vidare utbildning.
Skolverkets uppföljningar visar att omkring 15 procent av eleverna lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Bland pojkar är andelen ännu högre. Detta innebär att tiotusentals unga varje år får kraftigt begränsade möjligheter att gå vidare i utbildning och arbetsliv.
Konsekvenserna av detta är väl belagda. Statistik från Statistiska centralbyrån visar att personer utan fullständig gymnasieutbildning löper betydligt högre risk för arbetslöshet, långvarigt utanförskap och psykisk ohälsa. Sambandet mellan skolmisslyckande och social utsatthet är starkt och återkommer över tid, vilket är en stor tragedi för den enskilde eleven och ett stort samhällsproblem.
Det är mot denna bakgrund nödvändigt att de negativa konsekvenserna av betyget F nu hanteras. Riksdagen har röstat ja till regeringens proposition 2025/26:197, Ett likvärdigt betygssystem, vilket innebär att dagens A–F-skala ersätts med en tiogradig betygsskala där begreppet underkänt tas bort. Men en reform som träder i kraft först 2028 räcker inte. Det krävs också omedelbara och kraftfulla insatser för att fånga upp de tiotusentals, möjligen hundratusentals, ungdomar som redan riskerar att stängas ute från vidare studier och arbete till följd av betyget F.
Den senaste tidens mediedebatt om skolans kunskapskrav och den ökade andelen elever som inte når gymnasiebehörighet visar att diskussionen inte enbart handlar om resultatnivåer utan också om skolans grundläggande syn på kunskap och vilka kompetenser som värderas högst. Samtidigt finns en utveckling där praktiska och yrkesinriktade kunskaper riskerar att nedvärderas, trots ett växande behov av yrkesutbildad arbetskraft inom exempelvis bygg, industri, teknik och vård. Yrkesprogrammen har periodvis haft vikande söktryck, samtidigt som arbetsmarknaden rapporterar om omfattande kompetensbrist.
Detta är inte enbart en fråga om matchning mellan utbildning och arbetsmarknad. Det handlar också om status och värdering av olika kunskapsformer. När praktiskt kunnande ges lägre symboliskt värde, riskerar elever med sådana styrkor att uppleva sig som mindre kapabla, trots att deras kompetenser är helt avgörande för samhällets funktion.
Det nuvarande skolsystemet vilar i stor utsträckning på en relativt snäv och elitistisk kunskapssyn där teoretisk och akademiskt orienterad förmåga ges högst status. Samtidigt visar forskning att begåvning är mångdimensionell. Vissa elever utvecklar sina styrkor genom abstrakt analys och teoretiskt resonemang, andra genom praktiskt arbete, konkret problemlösning och erfarenhetsbaserat lärande. Ett likvärdigt utbildningssystem måste kunna rymma båda dessa profiler.
Mot denna bakgrund är det positivt att en ny debatt har vuxit fram om skolans inriktning. Förslag om att stärka yrkesutbildningar och öka inslagen av praktik i kombination med gymnasieutbildning och arbetsplatsförlagt lärande ligger i linje med erfarenheter från länder med starka lärlingssystem, såsom Tyskland och Schweiz. Där är övergången mellan skola och arbetsliv ofta mer sömlös och ungdomsarbetslösheten lägre.
Samhället och skolan behöver skapa alternativa vägar för dem som inte når de teoretiska målen, där praktisk och teoretisk kunskap betraktas som likvärdiga delar av ett sammanhållet utbildningssystem.
Om skolan ska vara likvärdig i praktiken måste den ge fler elever reella möjligheter att lyckas utifrån sina olika förutsättningar.
För att skapa en mer likvärdig skola och komma till rätta med de konsekvenser som betyget F har skapat behövs följande åtgärder:
1. Minska teoretiseringen och öka variationen i undervisningsformerna genom hela skolsystemet, särskilt i de lägre åldrarna.
2. Stärk praktiska kunskapers status genom hela skolsystemet.
3. Bygg ut yrkesutbildningar samt praktik- och lärlingsmodeller i nära samverkan med arbetslivet.
4. Stärk övergången mellan skola och arbetsliv genom bättre samverkan och vägledning.
5. Vidta omedelbara och kraftfulla åtgärder för att fånga upp de tiotusentals, möjligen hundratusentals, ungdomar som redan har lämnat skolan med betyget F, så att de kan ges möjligheter till alternativa studievägar, praktik och lärlingsutbildningar.